Ground 69 – ett gapande hål i stadsbilden

Publicerad: 16 januari, 2012
Sidansvarig: Vanja Larberg
På spaning - Köpenhamn

 

På Jagtvej 69 i stadsdelen Nørrebro i Köpenhamn finns ett gapande hål mitt i den övriga bebyggelsen. Där det tidigare stod ett anrikt kulturhus finns endast en grusplan med graffiti på husgavlarna bredvid. Ibland står det gamla möbler uppställda på platsen och då och då rester av eldstäder.

Kulturhuset på Jagtvej 69

Sedan 1897 hade huset fungerat som samlingsplats och kulturhus för olika grupper. Det användes tidigt av den danska arbetarrörelsen, och var deras första Folkets hus. Rosa Luxemburg och Lenin besökte det, och här väckte Clara Zetkin idén om en internationell kvinnodag. Efter en rad husockupationer i Köpenhamn under 70- och 80- talet,  fick en grupp ungdomar 1982 bruksrätt för huset. Under massmedial närvaro togs det bilder av när de symboliskt fick överta nyckeln. Huset fungerade under de kommande årtiondena som ett progressivt kulturhus, främst för ungdomar. Det fanns spellokaler, verkstäder, biograf, folkkök och replokaler. Allt som rörde organisationen av verksamheterna i huset bestämdes av brukarna själva. Det mesta var tillåtet, men man förbjöd rasism, sexism, homofobi/heterosexism, våld och tunga droger.

Den 5:e mars 2007 revs huset under stor polisnärvaro. En långvarig kamp, som varat i nästan tio år, om bruksrätten av kulturhuset var förlorad. Men det skulle visa sig att kampen om ett ungdomens hus i Köpenhamn långt ifrån var över.

Ett Köpenhamn i krigsliknande tillstånd

Några dagar i början av mars 2007, såg Köpenhamn sina största och mest våldsamma gatustrider mellan aktivister och polisen på årtionden. Detta var svaret på många års fruktlösa försök för politiker och aktivister att finna en lösning på frågan om vem som skulle ha rätt att använda huset på Jagtvej 69. Tidigt på morgonen, den 1:a mars, tog sig polis och militär in i huset via taket med hjälp av helikopter. Tårgas användes för att få ut de cirka 30 människor som vägrat lämna huset. Den kommande veckan mötte polisen upp i stort antal, och det gjorde aktivister och demonstranter också. Hundratals demonstranter blev arresterade, och många satt i arrest i flertalet månader. Det var med stor sorg Köpenhamnare såg på när huset revs mindre än en vecka efter vräkningen. Ännu i dag har inget nytt hus byggts på platsen och därför går den fortfarande under namnet Ground 69. 

I media blev brukarna av huset och demonstranterna på gatorna ofta kallade ”autonoma bråkstakar” eller ”bortskämda ungdomar”. Men många var också på demonstranternas sida. Polisens agerande blev både hyllat och ifrågasatt av opinionen. Tobias Edelgart, en supporter av Ungdomshuset, förklarar: ”Dagarna runt vräkningen av Ungdomshuset var mycket turbulenta. Det var som om Köpenhamn exploderade i demonstrationer, brand, tårgas och våld. Frågan var på allas läppar, alla hade en åsikt. Frågan diskuterades på arbetsplatser, bland vänner och i bombastiska tv-rapporter och tidningsartiklar”.

      

     

Varför revs huset om det hela handlade om bruksrätt?

1999 valde Köpenhamns kommun att huset skulle säljas och hänvisade till att brukarna hade misskött brukaravtalet. Brukarna själva hävdar att beslutet togs utan dialog med dem. Ett bud lades av den kristna frikyrkan Fadershuset, men detta avböjdes. Huset såldes istället till firman Human A/S. Senare köpte Fadershuset firman Human A/S och brukarna av huset vägrade lämna ifrån sig huset. Härmed började en rättslig process som skulle komma att tas vidare ända upp i Högsta domstolen. I oktober 2006 förlorade brukarna huset till frikyrkan, men vägrade fortfarande lämna det. In i det sista försökte man hitta en politisk lösning. Ett av förslagen, som kom från brukarna, var att köpa huset av Fadershuset genom en stiftelse. Som svar på detta ska frikyrkans ledare Ruth Evensen ha sagt att ”Vi kan inte ha något från helvetet på Nørrebro, det har Gud sagt till mig”.

När frikyrkans representanter väl kom in i huset, efter vräkningen, menade de att det var i så dåligt skick att rivning var enda lösningen. Många menar också att församlingen ändå aldrig skulle ha kunnat använda huset eftersom aktivister inte skulle ha lämnat dem i fred. Var detta kanske anledningen till att huset revs? Det som varit en konflikt mellan politiker och brukare hade blivit en konflikt mellan en frikyrka och brukarna. Senare skulle det även bli en kamp mellan polisen och brukarna. 

Torsdagsdemonstrationer – vägen till ett nytt ungdomshus

Efter vräkningen som skedde på en torsdag började de så kallade torsdagsdemonstrationerna.  70 stycken gick av stapeln innan staden och brukarna hittade en lösning. Under denna tid uppstod många nya stödgrupper, och nya organisationer bildades. Aktiviteter och fester flyttades ut på gatorna och till alternativa mötesplatser runt om i Köpenhamn. Gruppen omkring det tidigare Ungdomshuset stärktes såväl i antal som i organisation. Kreativiteten blommade och utvecklades till en kamp för rätten till bostad och till allmänna platser. Jag som själv bodde i Köpenhamn under tiden 1999-2008 tyckte faktiskt också att staden blev lite ”hyggeligare” och roligare att bo i.

     

    

Det handlade inte bara om ett hus

Jag hade inte varit i huset på Jagtvej 69 innan år 2006. Men i och med den annalkande rättegången i Högsta domstolen började huset pulsera av aktiviteter och flera kända artister uppträdde där. Det var inte bara brukarna som stod upp för sitt hus; det gjorde även artister, politiker, advokater och en lång rad andra. Huset blev mer lättillgängligt för allmänheten, och jag hann själv vara med på ett par stödfester, där jag bland annat fick uppleva Thåström live.

Jag började engagera mig på så vis att jag deltog i en del av de demonstrationer som hölls för att ”ungdomarna” skulle få ett nytt hus. För mig, såväl som för många andra, handlade det inte om bara ett hus. För mig var det en principsak att man inte tar tillbaka något man en gång gett bort. Jag menade också att det handlade om vem som har rätt till staden. Är det ungdomar? Är det autonoma aktivister? Är det människor som föredrar operan? Är det frikyrkor? Debatten i media om huruvida demonstranter och aktivister var ”autonoma bråkstakar” och ”bortskämda ungdomar” började kännas ganska konstig. Visst såg jag dem som bråkade i demonstrationerna, men jag var ju själv en 32-årig kvinna som arbetade med ungdomar just då. Jag varken bråkade eller var särskilt ung. Jag har varit på fredliga demonstrationer som har urartat, och har själv fått känna hur det är att vara rädd för både stenkastning och tårgas. Jag sympatiserar inte med de aktivister som valde att använda våld. Men heller inte med de poliser som valde att göra det.

Någonting i maggropen sade mig att hela hanteringen av Ungdomshuset var orättvis. Jag tycker att en stad ska kunna erbjuda platser för alla, inte bara dem som ingår i normen. Och kanske är det speciellt ungdomar vi måste värna om när samhället går mot ökad individualisering och misstänksamhet? Att inte se dem tror jag kan ge större problem i framtiden. Jag tyckte också att det var sorgligt och oacceptabelt att en historisk byggnad helt sonika revs, utan ingrepp från kommunens och statens sida. Även om brukarna efter domen inte skulle få använda den längre, kunde man ha begärt av Faderhuset att inte riva den. Mina tankar om att detta var fel visade jag genom att ansluta mig till manifestationer och demonstrationen.  

Dortheavej 61- ny mötesplats för ungdomar

För att göra en lång historia kort fick Köpenhamn ett nytt ungdomshus hösten 2008. Den massrörelse som uppstod före och efter rivningen av huset lyckades till slut få kommunen att förhandla. Idag ligger det nya huset på Dortheavej 61, och kallas för dess gatunamn. Brukarna har ingått ett avtal med kommunen om bruksrätt genom fonden Jagtvej 69. Huset är ungefär lika stort och fungerar i princip som det tidigare huset gjorde. Men det är fler som använder det, och aktiviteterna är många fler och diversifierade. Nu finns det till exempel ett bokcafé, och i en större sal yoga, dans och andra former av sport. Även om huset på Jagtvej 69 inte längre finns, har Köpenhamn nu en alternativ samlingsplats för ungdomar.

Samtidigt står det gapande hålet Ground 69 kvar, som ett minne av det som hänt.   

Spanare: Lisa Rosengren