Tänk själv, lyssna, samarbeta och ge aldrig upp

Publicerad: 19 augusti, 2013
Sidansvarig: Vanja Larberg
Förebilden

 

En julidag med klarblå himmel träffas landskapsarkitekten Eva Glader och jag på parkeringen utanför Draken för att tillsammans åka till Bergsjön och titta på några av de många spår som Eva satt i Göteborg. Vi hade i och för sig kunnat åka till vilken del av staden som helst för att hitta avtryck efter Evas arbete. I våras var det nämligen 30 år sedan som hon började jobba inom Göteborgs stad, på det som då var Fritidsförvaltningen och som sedan delades upp i Idrotts- och föreningsförvaltningen, Got Event och Park- och naturförvaltningen. Under samtalets gång förstår jag att det har varit 30 år av starkt engagemang, kreativitet och samarbeten.

Teleskopgatans spårvagnshållplats

Eva Glader 2

Ritning för Teleskopgatans hållplats, Bergsjön

Vårt första besök är Teleskopgatans hållplats i Bergsjön. Det var det sista projekt som Eva jobbade med, och det är ännu inte färdigbyggt. Projektet ingår i UNO – utveckling nordost – vilket är öronmärkta pengar för ett visst antal satsningar i Göteborgs nordöstra stadsdelar.

Vi tittar på en omsorgsfullt gjort handritning och Eva berättar om processen. När Eva fick uppdraget att rita om platsen, gick hon och stadsdelsförvaltningen direkt ut för att fråga medborgarna om deras tankar. Stadsdelsförvaltningen delade ut flygblad för att få folk att komma till ett möte, och denna gång kom inte bara PRO, vilka är flitiga deltagare på sådana möten, utan även ett gäng ungdomar.

–          Vi förstod på deras berättelser att det var en viktig hängplats för ungdomarna idag, eftersom det fanns en konstruktion med ett tak där man kunde vara. Den nya byggnaden har därför också ett utstickande tak på sidorna av den lilla affären.

Stationen Triangeln i Malmö var en förebild för konstruktionen, som utförts av Ångpanneföreningen, ÅF. Runt omkring affären kommer det sedan att bli en sittskulptur i betong, en liten äppelallé och murar att sitta på.

–          Murarna är en bra lösning om man inte vill ha allt för mycket utplacerade sittmöbler – dessa kan lätt upplevas sorgliga om ingen använder dem, det blir som en uppmaning som ingen har velat hörsamma. Det kommer att bli odlingar också, med krusbär, blåbär och jordgubbar. Det var väldigt viktigt för ungdomarna att vi inte tog bort krusbären.

Själva hållplatsen ligger på ett lägre plan, och här har man tittat på hur människor har gått ned till platsen, och genom det skapat stigar, för att hitta naturliga ställen att göra nya trappor.

–          Människor går oftast på de bästa ställena, så det är bara att titta på vilka vägar de har använt och förstärka dessa.

På mötet med medborgarna förstod de också att den lilla affären var viktig för platsen.

–          Man kunde inte dra fram vatten till den, så att man till exempel skulle kunna göra kaffe därinne, inom ramarna för projektet. EU-reglerna hindrade att man gjorde åtgärder som kunde stötta privata företag. Men eftersom ungdomarna ville ha en drickbrunn på platsen så löste det sig ändå.

Eva Glader 3

Teleskopgatans hållplats under ombyggnad

Mötesplatser i Bergsjön

Eva Glader 4

Rymdtorget i Bergsjön

För fem år sedan kom ett uppdrag från politikerna att alla kommunala instanser skulle samverka i Bergsjön. Det bildades en samverkansgrupp där Park- och naturförvaltningen, Trafikkontoret, Stadsdelsförvaltningen, Familjebostäder, kyrkan och Hyresgästföreningen ingick. De jobbade tillsammans fram vad de gemensamt skulle genomföra.

–          När stadsdelsförvaltningen är med så kommer de demokratiska aspekterna med automatiskt då de har kontakt med alla inom stadsdelen. Om vi på Park- och naturförvaltningen genomför något skulle det mycket väl kunna bli så att vi hittar på något själva, men så blir det inte om stadsdelsförvaltningen är med.

Resultatet av processen blev förstärkning och utformning av mötesplatser. Arkitekturpedagoger jobbade med ungdomarna i stadsdelen kring var de skulle vilja att man la mötesplatserna. Det blev en plats med bänkar och flerfärgad mjuk asfalt och en hänghörna i slänten vid gångvägen mellan Rymdtorgets spårvagnshållplats och själva torget. En bit bort i riktning mot Komettorget märkte ungdomarna ut en annan plats som de tyckte var viktig.

–          Jag förstod inte varför, det var inte en plats som jag själv skulle ha tänkt på. Men det visade sig att denna låg längs ett gångstråk som ungdomarna använde när de gick över till Kortedala och skolan där.

Bänk Bergsjön

Bänk längs med gångstråk i Bergsjön

Här byggde OSA-laget en bänk som slingrar sig runt två träd. De byggde även Kometparken som vi sen går och tittar på.

–          När parken invigdes var OSA-laget på förstasidan i GP, de frågade mig om jag ville vara med, men jag ville att de som hade byggt det skulle vara det. Personer som kanske inte blev sedda så mycket annars skulle synas!

Kometparken och lekplatspolicyn

–          I nuläget är det inget unikt med lekplatsen, men då den gjordes var den unik för sina lekredskap – bland annat finns det en studsmatta för att jag tänkte att varför ska inte barnen som bor i hyreshus också ha tillgång till det precis som de som bor i villa?

På lekplatsen finns en sittplats under tak, på en betongsockel som tidigare var grunden till ett parklekshus.  Något som Eva lärt sig under sin tid som landskapsarkitekt är att man ska försöka undvika maskinarbete eftersom det är dyrt. Istället för att lägga en stor del av budgeten på att ta bort till exempel en sådan här betongsockel så kan de pengarna gå till lekredskap och rörelsen mellan dem – vilket tillför glädje till barnen.

–          Att platser ska omformas så att de ser estetiska ut i sina former ovanifrån på en ritning är en arkitektsjuka. Funktion och estetik måste samverka.

Rutschkana Kometparken

Rutschkana i Kometparken

I backen ovanför lekplatsen finns en spännande rutschkana som funnits sen området byggdes. Det fanns en liknande vid Teleskopgatan från början, men den togs bort. Detta var på grund av att man sa att den inte var säker enligt EU-rekommendationerna.

–          Det första barnen önskade sig där när de blev tillfrågade vad de ville ha så var det att den långa rutschkanan skulle komma tillbaka! Jag bad då en besiktningsman från Park- och naturförvaltningen att noggrant granska vad som verkligen stod i dessa rekommendationer. Där fanns ingenting om att man inte fick ha en lång rutschbana i en slänt. Vi fick en man från Kortedala plåt att bygga en ny, för de fanns inte att köpa längre. Jag är ju inte oansvarig, jag vill så klart inte heller att barnen ska skada sig, men det gick ju att se till att han byggde den på ett säkert sätt.

När de så skulle göra om Kometparken så klurade Eva på hur man skulle kunna göra så att den långa rutschkanan här inte skulle behöva tas ned. Den var ju rolig för barnen och det fanns inga rapporterade skador för den. Lösningen var att hon helt enkelt la arbetsområdesgränsen precis utanför rutschkanan.

–          Man får hitta sätt att ta sig fram så att bra kvaliteter som uppskattas av de boende inte försvinner på grund av byråkrati.

Intill lekplatsen högg man ned en hel del växtlighet för att öppna upp och göra lekplatsen tryggare. De lämnade kvar stockar och stubbar, för att barnen skulle kunna ta vid där och bygga kojor och annat. Eva berättar att hon ofta går till sig själv i gestaltningen

–          Vad hade jag velat ha som liten? Vad ville mina barn ha? Ofta ville man ju gömma sig och skapa ett litet bo, och här försökte vi göra en början som barnen kunde fortsätta på.

Kometparken, Bergsjön

Kometparken i Bergsjön

Något som Eva stred för under tre års tid var att Göteborgs stad skulle satsa på lekplatser. Det finns ju lekplatser som fastighetsägarna själva är skyldiga att tillhandahålla på sina tomter, men de mer samlande platserna är vi inom kommunen ansvariga för.

–          Det var faktiskt så under en period att man fick skämmas över lekplatser som inte underhölls, eller platser där man plockat bort lekredskap som inte ansågs säkra men lämnat kvar öde sandlådor. Det som till slut väckte politikerna var när GP skrev om en lekplats på Spelmansgatan i Kålltorp. Denna hade en gång i tiden ritats av Albert Liljenberg, men var just då i urdåligt skick, vandaliserad, ja så att man fick skämmas. Efter det så öronmärktes faktiskt pengar för lekplatser. Och jag skrev en lekplatspolicy för Göteborgs stad, den är jag stolt över.

Lekplatspolicyn hittar du här:

http://goteborg.se/wps/wcm/connect/c8ba4e7f-27bd-460c-9f64-b249ae581d4d/Lekplatspolicy_2007.pdf?MOD=AJPERES

Komettorget, mosaik och principer för stadsnära odling

Mosaik, Komettorget Bergsjön

Mosaik på Komettorget i Bergsjön

Vårt sista studiebesök är Komettorget. Att det idag finns ett gäng odlingslotter vid torget är Evas förtjänst. Tidigare var det en grusyta där gjord för en skola, som aldrig blev byggd och som enbart användes som parkering och avställningsyta. Så där blev det under Agenda 21-tiden odlingslotter istället.

–          De är ett stort tillskott till platsen, bland annat skapar det trygghet och närvaro kvällstid.

För några år sedan fick Eva ett uppdrag från politikerna att göra principer för stadsnära odling, ett dokument som hon är stolt över.

–          Det var ingen som visste hur reglerna såg ut, om man fick odla på allmän platsmark. Jag utredde då om det var lagligt. Först gick jag till stadsjuristen som inte visste, sen till Boverkets jurist som inte heller visste, till slut hamnade jag hos Miljödomstolens chefjurist som sa att det var tillåtet. Med reservationen att man inte fick stängsla in platsen och göra den oåtkomlig för allmänheten. Göteborg blev först med de här principerna, och bland annat Malmö stad har tagit efter dem. I år fick vi Allt om trädgårds pris för stadsnära odling för dessa.

Principerna hittar du här: http://goteborg.se/wps/wcm/connect/729e0fa2-1f5f-4466-8af6-700eefc9572a/stadsnara_odling_lagupplost.pdf?MOD=AJPERES

Själva Komettorget då? Eva tycker inte att det blev genomfört på något bra sätt. Till exempel fungerar det inte i sin gestaltning som mötesplats.

–          Vem sätter sig på en bänk där folk rör sig bakom ryggen hela tiden? Det fanns en mötesplats här tidigare med en cirkel av stenar där män satt och spelade schack – tyvärr försvann den när man gjorde om torget.

Men bland de vanliga betongplattorna på torget finns betongplattor med inlagd mosaik som barnen i stadsdelen gjort i skolan. Detta är något som Eva ligger bakom. Hon fick idén då hon stötte på ett projekt med kvinnor från mellanöstern i Biskopsgården som gjorde mosaik. Handledaren där kom sen att visa barnen i Bergsjön hur de skulle göra. Barnen gjorde plattorna tillsammans i små grupper.

–          Ibland när jag ser träd i stan som jag ritat in känner jag mig så stolt – jag har satt spår som kommer att finnas där om hundra år. Det var samma tanke här – att det skulle vara något stort för barnen att sätta ett avtryck när man är liten och inte betrodd, och sen kommer deras barn i sin tur kunna säga – den här gjorde min mamma.

Drivkraft och förhållningssätt

Efter Komettorget åker vi och sätter oss i skuggan på Gärdsås torg och dricker varsin kaffe och lemonad. Även om det egentligen blivit tydligt på de platserna vi besökt och i det Eva berättat, vill jag ändå fråga henne om vad det är som driver henne, var hon får sitt engagemang ifrån? Och om hon skulle beskriva sitt eget förhållningssätt, hur skulle hon göra det?

–          Jag drivs av övertygelsen om vem det är jag arbetar för – vem jag är till för. Det är göteborgarna som betalar min lön och det är dem jag jobbar för. Och så drivs jag av att jag alltid har velat att det ska finnas en rättvis fördelning av resurser i samhället.

–          Mitt förhållningssätt? Jag frågar brukare som är på plats, och det har jag alltid gjort, även på den tiden när mina kollegor tyckte att det var jobbigt och tog tid så jobbade jag så. Jag förstod tidigt att det var idiotiskt att inte fråga om hur folk använde platserna som vi jobbade med. Nu är det ju prioriterat politiskt att man ska jobba med dialog, det var det inte då. Jag har alltid satt upp skisser på hur vi tänker oss att det ska bli på plats, och ett telefonnummer – ring mig om ni har några synpunkter. Att sätta upp en ritning är ett väldigt bra sätt att få kontakt med brukarna.

Vunna kamper och genomförda projekt

Jag frågar Eva om vad hon är mest nöjd med av det hon har genomfört. Eftersom det finns så mycket att ösa ur blir det flera exempel.

–          Det är några vunna kamper som jag är väldigt nöjd med. Jag har drivit många kamper i mitt yrkesliv. I och för sig har det ibland varit tufft att vara den som ensam har behövt strida, att vara ”kanonen”, ensam stå upp för frågorna.  Men det har också inneburit att jag aldrig har upplevt det som att våra frågor har en fjäderlätt betydelse som en del upplever det. Det handlar om att vara ute på plats och skaffa sig erfarenhet, då får argumenten tyngd.

Vilka är då de vunna kamper som hon är mest nöjd med?

–          Att jag fick till att vi åtgärdade lekplatser som låg i ruiner!

–          Att jag tillsammans med andra lyckades stoppa vägen som skulle gå över Lärjeån.  Där tog jag en rejäl strid. Den fanns inritad i ÖP (översiktsplanen), men det är inte lätt att få till att folk ska engagera sig i ÖP om man inte vet vad man ska titta efter. Området där vägen skulle dras är nu ett Natura 2000-område och riksintresse för naturvården. Vägens syfte var att minska tidsåtgången mellan Gråbovägen och Angered centrum. Den skulle gå i ett läge där ravinlandskapet ligger synligt. Jag fick rådet att få med mig folk i kampen och det lyckades jag med. Nu är vägsträckningen borta ur ÖP.

–          Att jag var drivande i att få till Lärjeåns trädgårdar. Det tog 13 år innan det var på plats så det var en lång process! Den påbörjades 1985 i och med att en utställning som Antroposoferna haft på Liljevalchs konsthall visades för 50000 människor på Angered gymnasium. Det var Lasse Krantz och Arne Klingborg från antroposoferna som ordnat utställningen, och de hade fått kritik för Rosendals trädgårdar, för att det var ett projekt för överklassen på Östermalm, därför ville de gärna göra ett projekt i ett miljonprogramsområde för att motbevisa kritikerna. Huset i Lärjeåns trädgårdar är ekologiskt, och hopsatt av delar från olika platser; källaren är gjord av nedtagna punkthus från Lövgärdet, och ovanpå finns ett gammalt återanvänt stall och växthuset var en gåva till antroposoferna från en trädgårdsmästare på Ekerö. Projektet är Pelle Isaksson från stadsdelsförvaltningen och mitt gemensamma barn! Lokalförsörjningsförvaltningen var engagerad också, och stadsbyggnadskontoret.  Det var många ideella krafter som jobbade där under årens lopp, tyvärr blev det aldrig en verksamhet som det gick att livnära sig på.

Och de projekt som hon är mest nöjd med?

–          När det gäller processen är jag mest nöjd med Actionparken i Burgårdsparken. Det var en väldigt tålamodsprövande process men det blev av till slut. Jag var rätt så ensam i den processen, förutom ungdomarna och Irene van Manen från MIK, Människan i Kålltorp! Det började med att några ungdomar tog kontakt med mig och ville bygga en ramp i Kålltorp, som de fick till, och sen ville de ha en plats med mer utmaningar. Då kontaktade jag kommunalråden med ansvar för barn, ungdom och idrott och fick sedan ett uppdrag av nämnden att undersöka olika placeringar för en sådan park. Jag tog fram fem förslag, och ungdomarna rangordnade vilket de tyckte var bäst. Burgårdsparken vann eftersom man tyckte att det var viktigt att alla skulle uppleva att det var deras plats, och att alla skulle vara välkomna. Det trodde man inte skulle uppnås om den byggdes i en specifik stadsdel. Det skulle också bli den enda gratisaktiviteten i hela evenemangsstråket vilket var ett tungt argument. Det blev överklagat flera gånger så det tog fyra år innan det var på plats. Men jag är stolt över processen eftersom den gjorde att de tålmodiga ungdomarna fick en tillit till demokratin! Idag tycker också de som var starka motståndare att det blivit en tillgång till parken.

Actionparken, Burgårdsparken

Actionparken, Burgårdsparken

Actionparken, Burgårdsparken

Actionparken, Burgårdsparken

–          När det gäller vilket resultat jag är mest nöjd med så är det nog Slottsskogens vattensystem. Arbetet inleddes med ett EU-projekt som hette Water city international. I nästa steg kom pengar från EU för att göra praktik av utredningen. Det innebar att vi genomförde ett vattenmiljöprojekt för att rena dammarna i Slottsskogen. Jag jobbade med gestaltningen av detta. Slottsskogen är ju en viktig plats för alla Göteborgare, så det kunde inte bara genomföras som ett tekniskt projekt utan som något som tillförde något till upplevelsen av parken. Projektet innebar bland annat ett öppet vattenfall ovanför säldammen, en rund källa ovanför lekplatsen Plikta och gestaltning av bäcken i ängen. Projektet fick Mossenmarkska ljudfondens stipendium för det diskreta tillskottet i ljudbilden i parken av porlande vatten.

Vattenfallet i Slottsskogen

Vattenfallet i Slottsskogen

Vattentrappan, Slottsskogen

Vattentrappan i Slottsskogen

–          Och slutligen, när det gäller detaljer, så är jag mest nöjd med Stabbetorget. Det är ett torg att vistas på, ett grönt torg. När jag jobbade med det så undersökte jag hur man skulle kunna få till stånd ett offentligt konstverk, det gick inte för oss att göra en beställning direkt, men jag kontaktade kulturförvaltningen och genom en motion i kommunfullmäktige, kunde Lindbergska fonden finansiera en skulptur. Det blev ett offentligt konstverk med två djur i trä där barnen leker. Det finns också en blomstergård som är älskad och där folk sitter och pratar. I mitten placerade vi en sten, med ett borrat håll där vatten rinner. Den är en diabassten, en sten som vi fann på ett grustag och som vi aldrig lyckades spåra ägaren till. En dag hörde jag två tanter stå och prata om stenen, och säga att ”här har kommunen kastat ut 1,5 miljoner på en sten”. Jag funderade ett tag på om jag skulle berätta att kostnaden snarare var ca 5000 för det borrade hålet, men jag lät bli.

Stabbetorget

Stabbetorget

Stabbetorget

Stabbetorget

Sedan i våras jobbar inte Eva för Göteborgs stad längre. Jag vill därför passa på att fråga henne vad hon vill ge för råd till de generationer landskapsarkitekter/arkitekter som kommer efter henne?

–         Våga arbeta självständigt med dina egna idéer! Man kan inte förvänta sig att få en fackkunnig chef. Tänk själv, lyssna, och ge aldrig upp! Det finns inga snabba vinster, man måste förstå att saker kommer att ta tid. Och sluta aldrig att utbilda er, stagnera inte! Samarbeta alltid med alla som kan tänkas finnas runt er. Under de åtta år som jag jobbade som konsult så var det på ett kollektivägt arkitektkontor, och vi gjorde aldrig saker själva, vi diskuterade alltid våra lösningar tillsammans.

Slutligen, vilka frågor tycker du är viktigt att kommunen jobbar vidare med?

–          Det finns stora fördelar med att jobba kommunalt, och det är att det är väldigt brett – från att jobba med planfrågor till att jobba med pelargonier. Och – man har tillgång till brukarna! Det har man inte som konsult. Medborgardialogen är därför oerhört viktig, den ska alltid finnas med, och det måste staden fortsätta jobba med. Sen tycker jag att man ska jobba vidare med samverkansfrågorna. Redan från början ska man samla alla som på något sätt kan tänkas bidra till en plan, och man ska ha öppna möten där saker inte är förutbestämda, med en undersökande och lyssnande atmosfär där man respekterar varandras uppdrag. Det här har blivit så mycket bättre under de 30 åren jag har jobbat, man inser idag att man vinner på att samarbeta mellan olika professioner. Jag tycker också att man ska jobba med att utmana EU:s rekommendationer, för till exempel lekplatser. Det måste vara det som är bäst för brukarna som man har för ögonen i arbetet, och inte EU:s regelverk!

Vi har druckit upp kaffe och lemonad och sätter oss i bilen igen och åker in mot stan. På en sommarförmiddag har jag fått ta del av ett helt yrkesliv med en rikedom av uttryck. Eva kommer inte att jobba för staden längre. Men hennes avtryck finns kvar överallt och kommer att finnas länge till i alléträd, mosaiker, skateboardramper och bänkar. Och i de människor som med hjälp av Eva också de satt sina spår i staden.

Vanja Larberg, S2020, augusti 2013

Delade exempel

  1. 2 maj 2016, 09.42 av Gunnel Ryden

    Kung Rings plats i Lunden är underbart vacker när körsbärsträdet blommar, och det är Eva Glader som gjort den till en oas för lundenborna som kan sitta ner en stund och njuta!

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.