Göteborgs egen ”Closing the Gap”

Publicerad: 3 juni, 2014
Sidansvarig: Vanja Larberg
Forum S2020

 

…den rubriken hade Forum S2020 den 27 februari 2014 när Peter Molin och Åsa Lundquist föreläste. De två tjänstemännen från social resursförvaltning berättade om en ny delrapport som har skrivits med utgångspunkt från den politiska majoritetens prioriterade mål om minskade skillnader.

Peter Molin refererade i sin inledning till den nyutgivna boken Åtstramning till döds, skriven av folkhälsoforskarna Sanjau Basu och David Stuckler (vid Stanfords respektive Oxfords universitet).
– Boken handlar om hur människors hälsa påverkas av ekonomiska åtstramningar. Bland annat pekar författarna på vad den typen av åtgärder har fått för konsekvenser i det krisdrabbade Grekland.

En spädbarnsdödlighet som har ökat med 40 procent, förmodat utrotade bakteriesjukdomar som återkommit och ett dramatiskt ökat antal självmord. Det var några exempel som Peter Molin lyfte fram för att visa vilka dramatiska följder som enligt de båda forskarna har följt i spåren av ekonomisk åtstramningspolitik och ökande klyftor i Grekland.
– Det normala i den typen av rapporter är inte att man tittar på hälsoeffekter ur ett ekonomiskt perspektiv. På det sättet har dessa forskare bidragit med en bok med ny inriktning, sa han.

Efter den inledningen visade Peter de tre prioriterade mål i den politiska majoritetens budget i Göteborg som social resursnämnd är processägare till:
* Öka förutsättningarna till goda livschanser för alla göteborgare och därmed utjämna dagens skillnader.
* Tidigt förebyggande och rehabiliterande insatser ska öka när det gäller barn och unga samt vuxna med missbruksproblem.
* Skillnaderna i hälsa mellan olika socioekonomiska grupper och olika delar av Göteborg ska minska.

Som bakgrund nämnde han i sammanhanget att det i budgeten som helhet finns en stark betoning på begreppet social hållbarhet.
– Och det påpekas dessutom att den ekonomiska tillväxten inte är mycket värd om den skapar större klyftor i samhället.

Strukturella orsaker
Han poängterade därefter att varken arv, individuella val eller livsstil kan förklara skillnader i medellivslängd mellan grupper som skiljer sig åt socioekonomiskt från varandra.
– Istället är det strukturella orsaker som ligger bakom dessa skillnader. Strukturerna, som är orättvisa eftersom de går att påverka, kallas hälsans bestämningsfaktorer.
En sådan orättvis struktur och skillnad som han lyfte fram var en som presenteras i en rapport framtagen av Västra Götalandsregionen. En beräkning i den rapporten, berättade han, visar att ojämlikhet i hälsa bland regionens befolkning årligen ger upphov till 1 600 dödsfall, motsvarande 27 000 levnadsår.

Sedan kom han in på den rapport publicerad av WHO (Världshälsoorganisationen) som har lagt grunden för den vitt spridda uppfattningen om vikten av minskade skillnader: Closing the Gap in a Generation.
– En viktig utgångspunkt för synsättet om minskade skillnader är etisk och moralisk. Kärnan handlar om mänskliga rättigheter.
– Precis som Closing the Gap slår fast är orsakerna både kända och möjliga att påverka. Därför vore det omoraliskt att inte agera. Det är en hållning som man ställa upp på oberoende av var man står politiskt. Det har också visat sig att det i olika sammanhang finns en påfallande stor enighet om detta över de politiska blockgränserna.

Ändå är det på det sättet, fortsatte han, att frågan ofta ställs om detta med minskade klyftor som önskvärt är en så kallad vänster-PK-fråga (PK = politiskt korrekt).
– Då hänvisar jag ibland till Jonas Frykman, projektledare för Sveriges Kommuners och Landstings (SKL) projekt Samling för social hållbarhet. Även han hävdar att frågan om minskade klyftor är en etisk fråga och en fråga om mänskliga rättigheter. Kring detta finns en bred uppslutning i SKL:s styrelse, som har borgerlig majoritet.
I sammanhanget nämnde han ännu en rapport, den i höstas publicerade Cardiffrapporten.
– I den framgår att Göteborgsregionen placerar sig som 35:e region när det gäller konkurrenskraft i en studie där 546 regioner jämfördes. Ett imponerande betyg åt Göteborg, förstås. Men i rapporten slås också fast att Göteborg måste ta itu på allvar med de ökande hälso- och inkomstklyftorna om staden tänker behålla den positionen.
Det finns alltså även ekonomiska skäl att vidta sådana åtgärder, konstaterade Peter Molin med tillägget:
– Men de mänskliga rättigheterna måste, som sagt, självklart vara utgångspunkten i arbetet.

Negativ effekt på folkhälsan
Han berättade sedan att även EU-kommissionen uttrycker en medvetenhet om stora klyftors negativa effekt på folkhälsan.
– En av kommissionens rekommendationer betonar vikten av att bryta det sociala arvet eftersom barn som växer upp i fattigdom har sämre förutsättningar än andra barn.
Är det då möjligt att skapa den här typen av förändringar i en storstad, frågade Peter Molin. I sitt svar tog han engelska Birmingham som positivt exempel.
– Birmingham gjorde en stor social investering som kostade 45 miljoner pund och vars syfte var att förbättra omständigheterna för stadens alla barn och ungdomar. Fokus låg både på att förbättra barns fysiska hälsa och olika typer av färdigheter som läskunnighet, social och emotionell förmåga med mera.

Han visade en bild som illustrerade gapet mellan barn/ungdomar i Birmingham och resten av landet från satsningens start 2005 och fram till 2010. Det visade sig att investeringen ledde till att gapet försvann.
– Michael Marmot föreläste om just det här fallet på SKL:s konferens förra våren. Hans poäng var att sociala investeringar som den i Birmingham leder till att barn lyckas bättre i skolan och i förlängningen också i livet.

Peter lyfte också fram Malmökommission och Göteborgs Stads folkhälsoprogram som andra plattformar/program som pekar på vikten av minskade skillnader. Och så berättade han om publikationen ”På väg mot ett Göteborg för alla”, en introduktion till social resursförvaltnings arbete med de prioriterade målen.
Efter att ha lagt denna grund kom han så in på arbetet med den delrapport som har gått under arbetsnamnet ”Göteborgs egen Closing the Gap”. Rapporten, författad av utvecklingsledaren i folkhälsofrågor Åsa Lundquist, presenterar statistik som visar storleken på de skillnader i hälsa som finns mellan delar och grupper i staden – statistik som behövs för att kunna vidta åtgärder i enlighet med de prioriterade målen.

Peter nämnde i sammanhanget fyra fokusområden som social resursförvaltning har formulerat för att kunna ge stadsdelarna stöd i det arbetet:
* Ge varje barn en god start i livet.
* Fortsätta ge barn goda förutsättningar genom skolåren.
* Skapa förutsättningar för arbete.
* Skapa hälsofrämjande och hållbara miljöer och samhällen.

Organisationen kring arbetet med rapporten är unik i sitt slag, fortsatte Peter.
– Det finns en uttalad vilja att stadsdelarna ska vara delaktiga i arbetet. Därför är kopplingen till deras organisationer tydlig till både politiken och tjänstemännen. Ledningsgruppen i arbetet med de prioriterade målen består därför – förutom av social resursförvaltnings direktör – av samtliga stadsdelsdirektörer.

Delrapporten, som framför allt beskriver situationen i staden, kommer att publiceras i mitten av april. I höst kommer en huvudrapport på samma tema att publiceras. Statistiken kommer där att fördjupas, berättade Peter, men till skillnad från i delrapporten kommer huvudrapporten också att innehålla konkreta förslag om åtgärder för minskade hälsoklyftor.

Samhällsekonomiska vinster
Därefter tog projektledaren Åsa Lundquist över och berättade om arbetet från sin utgångspunkt. Hon konstaterade att minskade skillnader ger en lång rad vinster som direkt eller i sin förlängning kan ses som samhällsekonomiska. Några av dem:
* Höjd livskvalitet.
* Minskad polarisering och segregation.
* Minskad social oro och kriminalitet.
* Ökad tillit mellan människor och till samhällsinstitutionerna.
* Ökad jämlikhet
* Samhällets resurser kan användas till annat än att bekämpa effekterna av skillnaderna.

– Om man vill beskriva hälsa som kapital så kan man formulera det så här: god folkhälsa leder till att fler kan tillgodogöra sig en högre utbildning och på sikt att fler därmed kommer i arbete, vilket sin tur får ökad produktivitet som följd. Det resulterar i ökat sparande och konsumtion vilket leder till ökad tillväxt och så vidare. Vad som är höna och vad som är ägget tvistar de lärde men att hälsa har en betydande roll är tydligt.

Åsa fortsatte:
– Om allt detta händer så blir folkhälsan bättre. Det blir alltså en positiv rundgång.
Hon berättade sedan om den så kallade Whitehall-studien – även i den ingick Michael Marmot– som intresserade sig för om social position i samhället kunde ha ett samband med hälsoutfall.
– Till skillnad från vad många trodde tidigare så visade Whitehallstudien att risken för ökade hjärt- och kärlsjukdomar ökade bland män som befann sig långt ned på stegen i den sociala hierarkin.

I studien följdes tidiga resultat upp 25 år senare, berättade Åsa.
– Då frågade man sig vad som låg bakom att män drabbades av de här sjukdomarna. Sammanfattningsvis kom man fram till att även när man såg till välkända livsstilsfaktorer kunde det inte förklara hela orsaken till varför ohälsa uppstod. Istället fann forskarna att just den sociala positionen i samhället sammanföll med hälsoutfallen.
– Detta kallas för social gradient – att ju högre upp på stegen, mätt med inkomst eller utbildningsnivå, som man befinner sig desto bättre hälsa har man generellt sett, förklarade hon.
Lösningen handlar med andra ord ändå om att ändra samhällsstrukturerna.

Hur gör man då för att minska skillnaderna, blev Åsas nästa fråga.
– Att enbart satsa på de mest utsatta kommer inte att räcka. Istället behövs insatser på flera plan, sa hon och fortsatte med att ge oss följande punkter:
* Generella/universella insatser- går ut på att förbättra hälsan i hela befolkningen.
* Proportionell universalism – minska skillnaderna genom att framför allt arbeta med generella insatser som sätts in med en intensitet som är i proportion till graden av utsatthet.
* Riktade insatser/selektiva – sikta in sig på de svagaste grupperna.

Ska kunna utvecklas
– Alla dessa typer av insatser behövs. Men särskilt viktiga är tidiga och generella insatser. Det handlar framför allt om att trappan ska bli kortare och mindre brant. Människor ska inte behöva stå kvar på samma trappsteg utan var och en ska ges möjlighet att utvecklas till sin fulla potential.
Därefter gjorde hon ett antal statistiska nedslag i Göteborgssamhället för att ge oss bilden av hur stora skillnaderna i själva verket är.
Några exempel som hon gav:
* 9,1 år skiljer i medellivslängd för män i Bergsjön/Mariaplan/Kortedala jämfört med Stora Askim (lägst respektive högst siffror). 7,5 år för kvinnor (Bergsjön/Norra Angered/Mariaplan jämfört med Stora Sigfridsplan).
* Medelinkomsten i Östra Bergsjön är 20 procent av medelinkomsten i Långedrag.
* Det är 30 gånger större andel barnhushåll som är ekonomiskt utsatta i Östra Bergsjön än i Björlanda.
– Att växa upp i ekonomisk utsatthet sätter sådana spår att man riskerar att bära med sig den negativa känslan och man kan se samband med olika socialproblem långt upp i vuxen ålder.
* I Södra Angered får 26 procent av familjerna långvarigt ekonomiskt stöd. Motsvarande siffra i Torslanda är 0,7 procent.
* Tolv procent har eftergymnasial utbildning i Norra Angered. I Stora Sigfridsplan är siffran 51 procent.
– Utbildning är oerhört centralt för hälsan. Och dessutom är det så att den utbildningsnivå som föräldrarna har hänger tätt ihop med barnens utbildningsresultat. En bekymmersam bild av staden är också att inkomstskillnaderna har ökat samtidigt som utbildningsnivån generellt också har ökat.
* 43 procent av sexåringarna i Södra Angered är kariesfria. Södra Skärgården: 87 procent.

Hon ställde sedan frågan om läget är becksvart. Hon sa själv ”nej” och visade därefter en film, gjord av utvecklingsledaren Lotta Green i Östra Göteborg, för att få stöd i sin optimistiska hållning. Filmen visade på alla de positiva värden vi har i staden och vilka stora resurser vi har i alla människor.
– Mycket bra görs i vår stad. Vi får inte glömma det, sa Åsa och fortsatte:
– Vi har också de politiska målen tydligt satta framför oss. Stadsdelarna delar på stora miljardbelopp per år så vi borde klara oss med befintliga medel. Framför allt vi har egentligen inte råd att inte satsa på att minska hälsoklyftorna. Men det är ett långsiktigt arbete som tar kanske 15-20 år.
Sammanfattningsvis, sa hon, så visar rapporten att:
* … skillnaderna inte bara handlar om vissa geografiska områden i staden,
*… arbetet handlar om hela Göteborg,
*… många områden i Göteborg har får det bättre medan andra faktiskt fått det sämre,
*… de redovisade skillnaderna har antingen ökat eller är oförändrade,
* … det finns tydliga skillnader mellan utbildningsgrupper,
* … att staden blir alltmer segregerad.

Referat: Johan Bergsten

Delade exempel

Inga delade exempel ännu. Varför inte skriva det första?

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.