Valhallabadet – som ett par sköna, väl använda gamla byxor

Publicerad: 26 mars, 2014
Sidansvarig: Vanja Larberg
På spaning

 

Fotot visar en våg från Valhallabadet, dit en trogen gäst återkommer, så här säger hon: ”På den här vågen har jag vägt allt från 30 kilo som barn till 79 kilo med min dotter i magen till dagens 58 kilo. Märkvärdigt va?”

Gerd Cruse Sondén, arkitekt som länge använt sig av observationer och samtal med människor på olika platser i staden som forskningsmetod för att undersöka den byggda miljöns sociala liv och sammanhang, har här skrivit en artikel om Valhallabadet och samspelsintegrationen där:

I 2014 års budget för Göteborgs stad får den sociala dimensionen gott om plats. Med den sociala dimensionen menas det mesta som har med det rent mänskliga att göra, tillgång till bra bostad, skola, sjukvård och arbete, lek och kultur.  Det kan också handla om integration och mötesplatser, att vi ser och pratar med varandra oavsett ålder och kulturellt ursprung.  Här är några exempel på formuleringar kring integration i budgeten:

”Göteborg har gjort framsteg inom integrationsområdet även om mycket mer mås­te göras. Det finns många exempel på interkulturell dialog som gör att människor möts över gränser och acceptansen och respekten för varandra ökar”

”Det behövs fler mötesplatser där människor från olika kulturer möts så att respekten, förståel­sen och gemenskapen ökar”

Valhallabadet som det fungerar nu är ett exempel som stämmer väl in i dessa formuleringar. Det är faktiskt mitt i prick. Jag har simmat där ett par gånger i veckan under ganska lång tid och gjort iakttagelser och även samtalat med kvinnor av olika åldrar i bastu och omklädningsrum och vill här redovisa något av det jag kommit fram till.

Under timmen som jag ligger i bassängen, ser jag människor í alla olika åldrar, modeller och hudkulörer. Hit kommer pappor och mammor med sina småbarn, grupper med funktionshindrade människor, skolklasser med barn av olika ursprung, kvinnor med heltäckande baddräkter, äldre män och kvinnor som träffats och simmat här tillsammans i många år. I bubbelbadet sitter jag tillsammans med kvinnor i blandade åldrar med ursprung i kanske alla världsdelar. Vi ler mot varandra och byter några ord. Det som vi med ett annat mer vetenskapligt ord kan kalla för för samspelsintegration. I bastun sitter vi och pustar ihop och i omklädningsrummet ger vi varandra tips om hudkrämer – och pratar om rivningsplanerna. Det finns stor upprördhet. Man hade lagt ut protestlistor, men de fick tas bort. Varför, frågar en kvinna. – det är ju vi som äger badet tillsammans? När vi frågar personalen så säger de att det var VD:n som bestämde att inga protestlistor fick synas inne på Valhallabadet. Däremot får man gärna skriva till sina politiker, hade VD:n också sagt.

En äldre kvinna resonerade så att ”vi som är här är väl inte viktiga, det är ju inte vi som bråkar och det är väl inte vi som kommer att gå på den där Arenan heller. Men vi är en grupp kvinnor som har träffats här i över trettio år och vi kommer inte att känna oss hemma någon annanstans. Och vi har faktiskt skrivit till politikerna. Men dom bryr sig säkert inte.”         

En kvinna med afrikanskt ursprung, boende i Angered berättade att både hon och hennes fyraåringe son trivs bättre på Valhallabadet än på det nya badet i Angered. –Valhallabadet är som ett par sköna byxor som man haft ett bra tag. Man trivs, känner sig bekväm. Allt är inte så nytt och flott utan mer som vardagen är. Och då kan man vara sig själv.

Och här tror jag att det finns en viktig poäng. Det lite slitna, vardagliga gör att många känner sig bekväma. Och det är kanske de människorna som inte är så resursstarka och ”tjusiga”, som inte trivs på Hagabadet eller de allra nyaste tillskotten. Och kanske dem som budgeten egentligen värnar om – här borde politikerna se den tydliga kopplingen.

Och egentligen är det nog också så att det vi tycker om när vi kommer till andra städer är miljöer som är gamla och lite slitna och där ”själen” blir mer synlig. Med slitenhet menar jag då inte förfall, det är en milsvid skillnad. Och visst har jag också sett turister på Valhallabadet, dock inte särskilt många, hur skall de hitta hit? Vad står det om Valhallabadet i turistbroschyrerna? Vad görs för att marknadsföra denna unika miljö?

Valhallabadet är en kulturhistorisk byggnad med stora arkitektoniska kvaliteter. Badet invigdes 1956 och som Mark Isitt skrev i en artikel i GP 2013 så fick ritningarna silvermedalj (!) i Olympiska spelen redan 1948. Väggmosaikerna av Nils Wedel är riktigt vackra 50-talskonstverk, ”hippfaktorn” är stor.

Den senaste idén som presenterades nyligen var att spara den gamla delen och riva 50-metersbassängen. Och det går precis att förstå tanken med det. Det här kan bli ett exklusivt, kulturhistoriskt femtiotalsbad för hotell- och evenemangsgäster. Uppsnofsat blir det naturligtvis attraktivt. Och det går att höja priserna rejält. Men då missar man själva poängen – mötesplatsen – integrationsplatsen. Och vitsen med Valhallabadet är dess folklighet, vanlighet och den tillåtande atmosfären. Och att 50-metersbassängen finns, för det är här motionärer, skolklasser och elitsimmare ser varandra i ögonen och inspireras av varandra i simmandets konster.

En sak är väldigt tydlig. Utan att några beslut är fattade så låter Higab ändå förfallet pågå, åtgärdar inte fuktskador, låter kranar stå och rinna, stänger romerska badet. Det är inte första gången i Göteborgs historia vi kan se denna strategi. Om man underhållit fler av Landalas, Hagas, Olskrokens och Masthuggets landshövdingehuskvarter så hade vi haft miljöer idag som satt Göteborg på världskartan. När jag legat och simmat på senaste tiden har jag sett manliga ingenjörer gå omkring och fotografera och dokumentera skador och slitage. Och min misstanke är att de sedan kommer att bedöma kostnaderna för reparationer så högt att det bara finns en lösning – att riva!

Stadsbyggnadskontoret fick 2012 i uppdrag att utreda tre alternativa placeringar inom evenemangsområdet för den nya Arenan. Bland annat analyserades alternativen utifrån budgeten och det gjordes en workshop om de sociala konsekvenserna. Analyserna visar tydligt på Valhallabadets stora betydelse för vardagslivet i staden, för integration och möten, identitet, folkhälsa, för barn och för äldre människor. Ändå förordas att Arenan bör byggas där med ett enda argument som stöd, nämligen att den platsen har störst samband med Svenska Mässan. Det är helt märkligt.

Det går att ställa många frågor kring formuleringarna i budgeten med tanke på Valhallabadet. Är allt som står om den sociala dimensionen kanske bara vackra ord? Eller går det att applicera på Valhallabadet så att det kan rustas upp som det är, göras mer tillgängligt och utvecklas på ett sätt som främjar integrationen mellan olika grupper av människor i vår stad? Det borde vara en självklarhet.

Gerd Cruse Sondén, arkitekt

I mars 2014

 

 

Delade exempel

Inga delade exempel ännu. Varför inte skriva det första?

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.