Murens minne

Publicerad: 20 oktober, 2011
Sidansvarig: Vanja Larberg
På spaning - Berlin

 

En söndag i augusti, 1961, påbörjades muren mellan Väst- och Östberlin. Sommaren 2011 hålls därför en minnesstund i Berlin. Mitt på dagen tystnar hela staden i en minut. Jag sitter på gräsmattan vid Bernauerstrasse där delar av den ursprungliga muren sammanflätats med ett monument över murens sträckning, och kikar på en äldre kvinna som torkar några tårar efter att minuten passerat. Kanske kände hon någon av dem som försökte fly mellan öst och väst?

Det var många som inte förstod vad som hände den där första söndagen när muren påbörjades. Men går det att förstå ens idag? Att gränsen mellan två radikalt olika system gick rakt genom en stad? Att hela Västberlin var kringgärdat av murar eftersom det geografiskt låg i DDR?

Det är länge sedan muren byggdes, också ganska länge sedan som den föll. Men den uppdelning som den markerade rent fysiskt i staden har lämnat rester. Man kan tala om ”die mauer im kopf”, muren som fortsätter existera i huvudet på tidigare Väst- och Östberlinare. När jag denna sommar frågar människor som jag träffar om de skulle kunna se skillnad på någon som kommer från det som tidigare var västberlin och någon från öst, så säger de – ”ja, direkt”. Det finns tydliga bilder av vilka ”wessies” och ”ossies” är. En av de roligare historierna handlar om skillnaden mellan feminister i dåtidens stad. När det var feministiskt möte i väst kom den emanciperade kvinnan ensam med sin hund. I öst hade hon med sig sin man.

Annars handlar berättelsen om skillnaderna rätt så mycket om ekonomiska skillnader. Att västberlinare hade resurser och köpte upp mycket i östberlin när muren föll. När jag intervjuar människor i baugruppes, dvs. hushåll som går ihop och gemensamt finansierar flerbostadshus, så får jag höra att det är väldigt få från forna östberlin som väljer denna boendeform. Kan det förutom ekonomiska resurser handla om en annan inställning till att äga eller hyra sin bostad, olika kulturer och politik?

Även politiskt kan man nämligen fortfarande se rester av var muren gick. Berlin är precis som Göteborg indelat i stadsdelsförvaltningar, med den skillnaden att politikerna väljs av invånarna direkt till sina disktrikt, dvs. det blir olika politiska majoriteter i olika stadsdelar. Dagen efter valet kan man i kartor i Der Tagesspiegel se att i stadsdelarna i öst har en majoritet röstat för SPD, det tyska socialdemokratiska partiet, medan många av stadsdelarna i väst har en majoritet röstat för CDU, kristdemokraterna, som är Tysklands största konservativa parti. Många av de centrala stadsdelarna har grön majoritet.

I stadsmiljön har en del av skillnaderna raderats, ser man till exempel på en stadsdel som Prenzlauerberg som tidigare tillhörde Östberlin, är konstrasten stark. I filmen ”Solo Sunny” från 1980 som delvis är inspelad i denna stadsdel, ser man grå- och brun-rappade hus, vildvuxna innergårdar, få butiker. Idag är fasaderna mestadels vitputsade och det finns gott om designbutiker.

Men mer dominanta inslag i stadsmiljön i Berlin kommer att fortsätta att prata om DDR-tiden. Det tydligaste exemplet är Karl Marx Allé som slutar i Alexanderplatz. Paradgatan där så mycket resurser investerades att man inte hade råd att riva och bygga nytt i alla de stadsdelar man tänkt sig. Gatan kantas av en arkitektur som är en blandning av modernistisk ”plattenbau” (modulbygge) och pampig slottsarkitektur.

Alexanderplatz, detta modernistiska under med ett snurrande TV-torn där man kan se ut över staden. Det är här jag får den tydligaste bilden av skillnaden mellan vilket vardagsliv som det planerades för då, och vilket som är trendigt idag. Här finns bänkar på rad längs med en vattenspegel och rabatter. En stor blåsig yta med mötesplatsen Weltzeituhr, ett ur som skulle visa Östberlins plats i det internationella sammanhanget. När man åker upp i hissen i TV-tornet möts man av en hissvakt i uniform och uppe i restaurangen kan man äta chokladkaka och se ut över alla distanserade kvarter.

Där kan man se ända bort till Prenzlauerberg, där det vardagsliv som förs fram som idealet idag försiggår; den ekologiska marknaden pågår på gatan mellan kvartersbebyggelsen, turister rör sig runt och uteserveringarna kantar alla trottoarer utanför små restauranger och butiker. 

Spanare: Vanja Larberg

Delade exempel

Inga delade exempel ännu. Varför inte skriva det första?

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.