Gemensamt bostadsbyggande

Publicerad: 20 oktober, 2011
Sidansvarig: Vanja Larberg
På spaning - Berlin

 

I mitten av 00-talet uppstod fenomenet ”baugruppe”. Det hade tidigare funnits i andra tyska städer, men efter en utställning om sätt att bygga gemensamt växte intresset i Berlin. I dagsläget finns ca 150 grupper.

Vad är då en baugruppe? Jo, det innebär att några hushåll, allt från ett 10-tal till ett 30-tal, går ihop och gemensamt finansierar ett bygge av ett flerbostadshus. Det finns alltså ingen professionell investerare, utan de som ska bo i huset bekostar och planerar bygget tillsammans. Oftast innebär detta ganska långa planeringsprocesser. Det kan röra sig om tre år som gruppen ses varje vecka för att planera och ta beslut. Så det krävs ett visst tålamod. För några exempel på byggande i baugruppe kan man gå in och titta på denna plattform:

http://www.baugruppen-architekten-berlin.de/pages/informationen.php

Arkitektens roll i processen varierar. Till en början när konceptet var nytt var det flera arkitekter som själva bosatte sig i huset när det var färdigt. Men idag är det lika vanligt att gruppen av hushåll anlitar en arkitekt utifrån.

Baugruppes har fått både mycket uppskattning och mycket kritik. Berlins stad har uppskattat konceptet eftersom det innebär ett sätt för barnfamiljer att stanna kvar i staden när de behöver större bostäder istället för att flytta ut till villaområden. Kritiken har handlat om att baugruppes bidrar till gentrifieringen i Berlin.

Frågan är om ett relativt litet fenomen som baugruppes kan vara motor i en gentrifieringsprocess, eller om det inte snarare är ett uttryck för den bostadspolitiska situationen. Det finns idag inget bostadsprogram som kan svara mot det behov av nya bostäder för olika inkomster i Berlin. Dessutom har den tidigare politiken med subventioner till hyresvärdar, vilket hållit nere hyrorna i staden, avslutats, och i och med detta har hyrorna ökat mycket. Det blir därför i vissa stadsdelar billigare att gemensamt bygga ett hus än att hyra en lägenhet.

Det är intressant att jämföra baugruppes med tidigare kollektiva lösningar för boende i Berlin, eftersom det säger mycket om tidsanda och möjligheter.

Det finns idag kvar ett gäng kollektiv från 80-talet i bland annat stadsdelarna Kreuzberg och Prenzlauer berg. Det unika med dessa kollektiv är att de härstammar från en ockupationsrörelse som fick pengar från både stat och kommun för att renovera de hus de ockuperat! Något som skulle vara helt otänkbart för de flesta idag, sågs som en möjlighet vid denna tid. Hur kan det komma sig?

Sociologen Matthias Bernt ger en förklaring: Det var ett extremt poltiskt läge som gav en unik lösning. Han använder stadsdelen Kreuzberg som exempel, där flera av dessa kollektiv ligger. Man får gå tillbaka ända till 60-talet för att förstå händelseutvecklingen. Under den tiden fanns planer på att riva hela Kreuzberg och istället bygga s.k. plattenbau (elementhus). Men det blev inte riktigt som man tänkt sig, det gick långsamt med rivningar och nybyggen; på grund av oljekrisen, på grund av att människor protesterade och på grund av legala processer kring ägandet av fastigheterna. På 70-talet ökade därför det ekonomiska gapet mellan stadsdelar där man byggde nytt och stadsdelar som Kreuzberg. Det innebar att många från medelklassen flyttade ut. Västberlin låg dessutom inne i DDR och var helt omringat av muren. Det var en avskild ö vilket gjorde att många ville flytta därifrån till andra delar av västtyskland.

I Kreuzberg innebar det att stora vånigar stod tomma. Eftersom västberlin var skyltfönstret för västtyskland gentemot DDR var det oerhört viktigt att denna stad inte uppfattades som misslyckad. Detta innebar att halva västberlins budget vid denna tid var betalad av staten. Eftersom tomma lägenheter inte gav någon bra bild av staden, var den stora ockupationsvågen i Kreuzberg i början av 80-talet något som på ett sätt kom som en räddning.

En ny politik kring varsam ombyggnad växte nu fram. Ombyggnaderna skulle innebära rimliga levnadskostnader, vilket gjorde att 95% av renoveringarna betalades av det offentliga om ockupanterna genomförde renoveringsarbetet själva. Detta resulterade i spännande alternativa arkitektoniska lösningar som man ser på få andra ställen.

I jämförelse med dagens baugruppes ser idealen i de äldre kollektiven annorlunda ut. När man i baugruppes idag kan tänka sig att dela på en takterass men gärna har eget kök för att slippa prata disk fortsätter de äldre kollektiven med diskussioner om vem som gör vad i köken. Det är dock stora spännvidder inom båda formerna av gemensamt boende. Om man besöker ett gäng av båda sorterna är en sak slående; i de grupper som de har något tredje att samlas kring, förutom sig själva och sitt boende, fungerar det allra bäst. Som muralmålande eller teater. Eller en gemensam grönska där man får klättra i ett träd för att komma upp till den övre delen av trädgården.

Spanare: Vanja Larberg

 

Delade exempel

Inga delade exempel ännu. Varför inte skriva det första?

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.