Socialt blandat boende – ett svenskt dilemma?

Publicerad: 17 oktober, 2012
Sidansvarig: Vanja Larberg
Forum S2020

 

Lars Lilled, S2020, inledde med att beskriva bakgrunden till den utredning som Sören Olsson och Anders Törnquist presenterade på Forum S2020 torsdagen den 27:e september 2012.

–          Det som satte oss på spåren var den rapport som kulturgeografen Roger Andersson gjorde för Göteborgs stad 2009 om hur segregationsmönstren ser ut i staden. En av Anderssons slutsatser var att endera är det så att vi inte har verktygen idag för att bryta segregationen, eller också är det så att vi inte utnyttjar de verktyg vi har.

–          En annan del av bakgrunden är att det ofta kom upp i samtal om den centrala staden att det var omöjligt att bygga för människor med låga inkomster. Med detta som utgångspunkt så frågade vi oss vad som behöver förändras finansiellt, juridiskt och politiskt för att det inte ska vara omöjligt längre?

–          Detta resulterade i den utredning om socialt blandat boende som fastighetskontoret och S2020 gjort tillsammans, och som presenteras här idag.

–          För att hitta alternativa modeller till det system som vi har i Sverige idag, har vi i utredningen tittat internationellt på hur man löser dessa frågor. Vi kom tidigt i arbetet att stöta på begreppet Social Housing, vilket är ett negativt laddat begrepp i Sverige.  Socialdemokratin i Sverige ville inte bygga Social Housing, vilket är kategoriboende för fattiga. När man byggde miljonprogrammet i Sverige skulle de bostäderna vara för alla, oavsett inkomst. Men vi kan inte komma vidare i dagens situation om vi inte tittar på Social Housing – i dagens läge är vi fastlåsta i möjliga flyttmönster för olika inkomstgrupper.  

–          Vi vill också understryka att utredningen är producerad inne i Göteborg stads organisation; den är inte en extern konsultrapport. Vi ser det som ett hälsotecken att det finns utrymme för kritik inom organisationen. Detta är alltså inte en politisk beställning, utan det är tjänstemännen som tagit initiativet till rapporten. Vi har ju ett politiskt mål att åstadkomma en social blandning i staden – och därför ville vi som tjänstemän bidra med ett kunskapsunderlag på hur man jobbar med detta i Europa. Det finns ett sökande idag, och alla inser allvaret i frågeställningarna.

Här följer ett referat av Sören Olssons och Anders Törnquists föreläsning:

–          Den frågeställning vi utgick från uppstod i Göteborgs arbete med en vision för Centrala Älvstaden – Vem är det då som ska bo här?  Målsättningen i visionen är att skapa ett inkluderande boende. Även låginkomsttagare ska ha råd att bo i de centrala delarna av Göteborg. Men hur ska det gå till? Hur ser tillvägagångssättet ut för att nå fram till detta?

Alltså utgick vi från dessa frågeställningar:

– Hur skall vi kunna åstadkomma en social blandning i nya områden?

– Hur ska de resurssvaga få råd att bo i nybyggda områden?

Underliggande i dessa frågeställningar finns dock den grundläggande frågan: – Hur ska de fattiga få råd att bo över huvud taget?

Hur har vi då gått tillväga i arbetet?

– Läst artiklar, exempelvis om olika länders lagstiftning kring social housing

– Studieresor i London, Amsterdam och Paris- intervjuer och studiebesök

– Intervjuer och samtal i Sverige

– Bostadsdagarna i Gävle, där vår utredning kallades för strutsutredningen – där strutsen får symbolisera den svenska inställningen.

Varför är blandning viktigt?

Vi hamnade mitt i en stor och levande diskussion i Europa, som man kan säga bottnar i en rädsla för den typen av kravaller som vi sett i exempelvis Paris och London. Här kan man se några olika argument för varför blandning är viktigt:

–          Den skapar en sammanhållning i samhället och motverka polarisering

–          Man ser negativa effekter av segregation

–          En strävan efter dynamik, kreativitet och attraktivitet – en levande stad

Social housing

Social housing är ett begrepp med negativ klang i Sverige. Ofta ser man stora betongkomplex framför sig när begreppet nämns. Men man kan säga att vi inte är uppdaterade, då det idag handlar om helt andra typer av projekt, oftast ganska småskaliga.

När vi påbörjade utredningen utgick vi från begreppet affordable housing som har en mer positiv klang i svenska öron. Men vi upptäckte snart att begreppet inte hade någon grund. Social housing är det samlingsnamn som används i Europa. Social housing är:

–          Ett samlingsnamn för olika EU-länders system för att klara boendet för låginkomsttagare

–          Ett verktyg för att klara social blandning

–          Skiljer sig i praktiken mycket åt både när det gäller innehåll och utformning

–          Allmännyttan räknas hit ur europeiskt perspektiv

–          Genom lag undantaget från den kommersiella marknaden

–          Har olika former av offentligt finansiellt stöd

–          Är ett tydligt alternativ på bostadsmarknaden

Vilka verktyg har vi då i Sverige?:

–          Skapa olika typer av upplåtelseformer. Tyvärr är vi i ett läge idag där till och med hyresrätten blir för dyr för många

–          Kommunens planmonopol och markägande. Dock är det så att exploatören har en stark position, och kommunen ställer inte höga krav.

–          Allmännyttan . Denna ska dock idag, enligt den nya EU-lagstiftningen, drivas affärsmässigt.

Ny lag om Allmännyttiga bostadsföretag:

Vår svenska Allmännytta:

–          byggdes upp efter andra världskriget, med förmånliga lån från staten.

–          ska drivas affärsmässigt idag och har inget finansiellt stöd

–          Sverige har inte ansökt om undantag från regeln om affärsmässighet med hänvisning till SGEI, services of general economic interest. Detta till skillnad från nästan alla andra EU-länder.

–          Om allmännyttan ska kunna jobba med de sociala frågorna måste man ansöka om detta undantag – men det har inte Sverige gjort.

–          Sverige är på det hela sett ett undantag. Vi har inte sett till att få något system som gör det möjligt för kommun eller stat att stödja Allmännyttan, och man kan inte upplåta mark billigare till Allmännyttan.

–          Överskott i Allmännyttan kan användas till integration, social sammanhållning och personer med särskilda behov (man upplåter fler sådana lägenheter inom allmännyttan än man gör inom privata företag). Men det finns väldigt olika uppfattningar idag om vad som är möjligt att göra och om man får flytta över pengar eller inte.

–          Ett uppdrag man har dock är att främja bostadsförsörjningen och jobba för boinflytande

–          I och med den nya lagstiftningen har man tagit bort att hyressättningen inom Allmännyttan skulle vara normerande för andra bostadsföretags hyror.

Situationen för Allmännyttan har alltså begränsats rätt så kraftfullt. Man kan undra hur det gick till när lagen antogs. Det är märkligt att det varit så lite debatt, eftersom det är en viktig samhällsförändring.

Internationella exempel

Vi har då tittat på andra länders modeller för social housing. Man kan säga att det mestadels är norra Europa som är intressant, då länder där man inte har så stora välfärdssystem, som exempelvis Italien och Grekland, har mindre av den här typen av system. Här kommer exempel från England, Nederländerna och Frankrike:

England

1980

– 30 % av bostäderna var social housing, vilken var kommunägd och statligt finansierad. Under den här perioden var Social Housing ofta storskalig och dåligt underhållen.

– 1980 bestämde man sig för att sälja ut i en reform som hette Right to buy. 2,5 miljoner bostäder såldes.

Idag

–          17 % av bostadsbeståndet finns kvar i social housing. Ofta är det de bostäder som låg i mer attraktiva lägen som såldes ut.

–          En särskild problematik har funnits i London utifrån bostadskostnaderna. Eftersom det blev så dyrt att bo i London blev det så småningom så att de som jobbade inom serviceyrken inte hade möjlighet att bo kvar centralt. Detta ledde till att man till exempel inte kunde få tag på sjuksköterskor att anställa längre, eftersom det blev så långa pendlingsavstånd.

–          Det har skett en motrörelse mot detta att man säljer ut i England. Så idag har man sagt att när man bygger nytt ska 30% av bostäderna vara Social Housing.

–          Genom en lag som heter S106 har man gett kommunen rättighet att säga till exploatörerna att de måste bygga en andel Social Housing. Man måste också se till att det blir lekplatser etc. Lagstiftningen har gett kommunen stora möjligheter att driva dessa frågor.

–          Det har byggts ganska mycket Social Housing de senare åren i England – men den är småskalig, varierad och blandad till skillnad från tidigare.

–          Problemet med lagen är att det blir marknadsberoende om man får byggt någon Social Housing. När byggviljan är låg så blir det ingen Social Housing byggd.

–          Det är olika Housing associations som står för Social Housing. Man ville bara ge lån till organ som var fristående från kommunerna, olika typer av kooperativ, non profit organisations som  låter allt överskott gå tillbaka in i verksamheten, etc. Staten står för 20% av lånen vid nybyggnation.  

Nederländerna

Historiskt sett skapades boendeorganisationer i Nederländerna som var förankrade i civilsamhället, och de var kopplade till vilken religiös tillhörighet man hade. Dessa har dock inte så stor betydelse idag, då det ofta handlar om större företag.

1995

–          skiljdes Social Housing från stat och kommun, då staten slutade ge lån till Social Housing. När man skildes åt tittade man på vad företagen kunde behöva för att överleva själva. Det innebar att man skänkte 17 miljarder euro till Social Housing-företagen. De fick genom detta en god ekonomi, och de har fortfarande en god ekonomi idag.

Idag

–          Social Housing är Non-profit-företag med god ekonomi.

–          32% av bostadsbeståndet i landet är Social Housing. I Amsterdam är det hela 47%

–          30% av nybyggnaden ska vara Social Housing–  vilket innebär en sänkning av nivån i de större städerna

–          Social Housing-företag bygger och säljer. Bostadsförsäljningen är en god inkomstkälla. Eftersom företagen har så god ekonomi, så kan de även bygga i lågkonjunktur. Det innebär också sådana fördelar att priset på byggmaterial är lägre.

–          Social Housing-företagen har dominerat byggmarknaden i Holland.

–          De bygger småskaligt och varierat.

–          Man blandar också olika grupper; det kan vara så att en uppgång är privatägda lägenheter, en är Social Housing etc.

–          Social Housing-företag får tomträtter till reducerat pris, jämfört med vad privata byggare får betala.

–          Vilka är det då som får bo i Social Housing? Man har haft väldigt generösa regler för detta, och i många fall har man inte följt inkomstnivåerna. Men EU har sagt att man inte får ha så generösa gränser. Därför kom en lag förra året som angav en inkomstnivå för att få bo i Social Housing. Dock är det 40 % av befolkningen som faller inom den inkomstnivån.

–          Att EU påverkat detta har utlöst mycket protester hos non-profit-företagen. Eftersom det är så att EU egentligen inte ska lägga sig i ländernas bostadspolitik, så har företagen lämnat in en protest till EU-domstolen. Vi vet inte ännu vad resultatet blir, men det finns en stark vilja hos organisationerna att Social Housing ska vara stort och omfattande.

–          Bilden att Social Housing är stigmatiserande faller bort om man tänker på att det är en så stor grupp som bor i Social Housing och att det faktiskt är attraktivt att få en sådan bostad.

Frankrike

–          Beståndet av Social Housing i de franska kommunerna är 17 %

–          I Paris är kravet att det ska vara 20%  av alla bostäder. Detta kan ske i nybyggande, men även att man köper in och renoverar hus som man ger till grupper som man betraktar som utsatta. En del kommuner värjer sig mot detta krav, men det pressas på.

–          Man jobbar med tre inkomstnivåer i Social Housing kring vilka som får bo i olika hus; 26, 44 eller 57 tusen Euro om året är de olika nivåerna. Den sista nivån är en ganska bra inkomst.

–          Caisse de Depot (en fond på 200 miljarder euro) ska gå till byggande av Social Housing. Denna kommer från fransmännens sparande. Systemet är att man får skattelättnader om man sätter in pengarna där. 70 % av finansieringen kommer från fonden, resten kommer från kommuner och företag.

–          Social Housing är oberoende av staten, och även av konjunkturer. Man bygger mera i lågkonjunktur när det är billigare att bygga, vilket skapar en motkonjunktionell företeelse.

–          Det är Non-profit-företag som äger, bygger och säljer

–          Det är ofta små projekt som är insprängda bland övrig bebyggelse, och god design.

–          Komplicerat system att sätta sig in i

Verktygen i Europa – andra system än i Sverige – med inbördes gemensamma drag

–          Annan lagstiftning gäller för Social Houing

–          Man har ett offentligt finansiellt stöd

–          Social Housing är ett icke kommersiellt alternativ

–          Bygger på ett kategoriboende

Lagar

–          De nationella lagarna i respektive länder stödjer Social Housing

–          Att man kan ge stöd till boende förutsätter ett undantag från konkurrenslagstiftningen.

–          Sverige har som enda land en vinstdrivande allmännytta och har inte ansökt om undantag.

Ekonomi

–          Man ger ekonomiskt stöd på statlig, regional och kommunal nivå

–          Stödet kan vara alltifrån lånegarantier till direkt ekonomiskt stöd

–          Trenden går mot allt mer självständiga fonder

–          Man går också mot allt större självständighet från staten

Organisation

–          Icke vinstdrivande företag (non-profit), godkända, registrerade

–          Oftast företag men stiftelser, kooperativ finns, även om de inte är lika vanliga

–          Mycket stora, andra små – med tendensen att de blir större

–          Stora aktiva aktörer på bostadsmarknaden som har betydelse

I Sverige:

–          Saknas Non-Profit-föregat

–          Allmännyttan är affärsmässig

–          Men det finns en del stiftelser och kooperativ

De boende i Social Housing

– Inkomstgränser är vanliga, men saknas ibland. Exempelvis har Danmark ingen inkomstgräns, men har ändå fått undantaget godkänt. Man tittade då på vilka som bodde i områdena

– Bostadstilldelningen är kommunal, köer kan förekomma

– Olika nivåer på hyror förekommer

– Kvarboende vanligast vid inkomstökning – men man kan komma överrens om en övergångsfas om det skulle vara så att man ökar sin inkomst.

I Sverige

–           Har vi inte kategoriboende. Fast vi har ju boende som till exempel riktar sig till studenter eller äldre.

–          Vi har samma polarisering/segregation som i övriga länder.

–          Lagen om allmännyttan är i stort sett oprövad

–          Så det kan finnas en hel del utrymme här, vilket Boverket också har skrivit om i en ny rapport. Det skulle kunna vara så att en kommun kan ansöka om undantag, istället för att hela landet gör det?

–          Skulle allmännyttan kunna arbeta inkluderande i nya områden med nuvarande lagstiftning?

–          EU har ju tidigare inte blandat sig i olika länders bostadspolitik, men idag kan man söka pengar i EU till boendeprojekt.

–          Har vi andra organisationsformer som kan fungera som Non-profit-alternativ? Till exempel sociala företag?

–          Relationen till EU verkar ha utrymme för tolkningar – länderna har olika villkor i dessa frågor

–          Vilka möjligheter till ekonomiskt stöd finns i Sverige? Vilka fonder? Pensionsfonderna exempelvis?

–          Kan kommunen utnyttja planmonopol och markägande?

Ett möjligt scenario?

Vi har i utredningen tittat på om vi med utgångspunkt i kunskapsunderlaget kan visa på ett möjligt scenario:

–          Ett icke vinstdrivande företag startas med kommunens stöd. Det skulle kunna vara en del av Allmännyttan, eller ett ideellt företag. Företaget får lånegarantier och rätten alternativt ägandet till ett markområde. Företaget exploaterar detta, säljer 4/5 med vinst och investerar sedan vinsten i billiga hyror för resten av lägenheterna. Kommunen fördelar de billiga lägenheterna bland låginkomsttaggare.

Med tillägg: staten bidrar? EU-projekt? AP?

Diskussion med publiken

–          Skulle frågorna kunna lösas genom bostadsbidrag? – Problemet med att lösa dem på det sättet är att det inte leder till att det byggs något nytt.

–          Viktigt att se att försörjningsstöd och bostadsstandard ser väldigt annorlunda ut i andra EU-länder jämfört med Sverige.

–          Med inträdet i EU blev vi en del av en typ av välfärdssystem som vi inte haft innan. Tidigare har vi haft ett generellt välfärdssystem, men EU:s system är ett konservativt system som innebär att man ger stöd till specifika grupper.

–          På nationell nivå upphörde den ekonomiska bostadspolitiken 1992. Men den här frågan kommer att komma upp till ytan ganska snart – till exempel i relation till miljonprogrammet och hur man ska göra med det.

–          Systemen kan innebära ett sätt att investera och bygga nytt i lågkonjunktur. Detta är ett argument som fler kan lyssna på även om man inte är intresserad av Social Housing.  

–          En viktig fråga hur de unga ska få bostäder idag? Ett jättebekymmer, och även för arbetslösa. Hur kommer man in på bostadsmarknaden och får den första bostaden?

–          Vi byggde för alla när vi byggde allmännyttan. Ska vi uttalat bygga för fattiga idag? Innebär det då att vi förvaltar fattigdomen, istället för att förändra deras villkor? Vi får inte glömma grundfrågan – varför ska vissa grupper ha en så liten inkomst? Det gnager att vi fixar lite nya lösningar för dem, istället för att förändra deras löner. Om vi pratar om social hållbarhet måste vi också titta på lönesidan.

Referat: Vanja Larberg

 

Delade exempel

Inga delade exempel ännu. Varför inte skriva det första?

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.