Socialekologiska grannskap, medborgaransvar och hållbara städer

Publicerad: 6 maj, 2013
Sidansvarig: Vanja Larberg
Forum S2020

 

Forum S2020 torsdagen den 4:e april 2013 inleddes med att stadsbyggnadsdirektören Agneta Hammer presenterade sig för nätverket. Därefter föreläste Katarina Ahlqvist om sitt arbete och förhållningssätt. Här följer ett referat från föreläsningarna:

Agneta Hammer:

– Jag har nu jobbat i Göteborg i ett år. Innan jag kom hit var jag stadsbyggnadsdirektör i Helsingborg, och innan dess jobbade jag i Malmö. Där var jag med om Malmös förändring från industristad till kunskapsstad vilket är en viktig erfarenhet för mig.

Sen jag kom hit från Helsingborg har jag ofta fått frågan om vad det för skillnader mellan Helsingborg och Göteborg. Frågan om skillnader är intressant, för jag har varit mycket mer inne på likheter; det finns en puls, en mångfald och ett öppet sinnelag på båda ställena som är härligt att möta. I vissa delar av städerna finns också det som för oss stadsbyggare beskriver vad vi vill åstadkomma – vi vill skapa miljöer för människor där de upplever att här vill vi vara och leva. Detta innebär ett annat sätt att jobba än på 60- och 70-talet då man tittade på den byggda miljön ovanifrån i flygperspektiv. Nu utgår vi istället från människan och en utveckling i ögonhöjd. Vi vill åstadkomma blandstad, Göteborg idag är funktionsuppdelat. Den hållbara staden förstår jag att ni har mycket kunskap om. Det gäller att få de tre dimensionerna att hänga ihop. Jag brukar gå tillbaka till att vi ska skapa en trivsam stad där människor vill vara.

I Malmö tittade vi tidigt på trygghetsaspekter, och vad det innebär och ger för förändrat synsätt i planeringen. Vi kunde se att det handlar om att bygga samman och skapa stråk och rörelsemönster som är trygga, så att vi inte har isolerade öar av bebyggelse. Rent konkret i Malmö handlar det till exempel om att knyta an Rosengård till den centrala staden i tydliga stråk.

Jag har kommit till Göteborg i en väldigt händelserik tid. Här finns idag många visioner; GR:s strukturbild, Översiktsplanen, S2020, Visionen Älvstaden.

Vi ska bygga i den redan byggda staden, i hela regionen och stärka den kärna som finns. GR har gjort en strategibild som säger att man ska bygga i noderna längs där kollektivtrafiken är utbyggd, och att man ska se till hela staden.

Göteborg har nu tagit fram tre viktiga strategier för fortsatt planering:

– Utbyggnadsplanering – bygga ut där det finns bebyggelse

– Trafikstrategi – satsa på att öka kollektivtrafiken

– Grönplan – vi ska inte bygga på alla gröna plättar när vi förtätar, det finns mycket parkeringsytor man kan bygga på. Men en del parker kommer tas i anspråk så det behövs en tydlig strategi.

De Möjliggörare vi har att jobba med är:

– Utbyggd infrastruktur

– K2020

– Västsvenska Paketet

Det är också viktigt att hitta sätt att jobba med det som känns i hjärtat, att det finns utrymme för det oväntade, och att stimulera det lokala och människorna i staden.

En av våra största utmaningar på stadsbyggnadskontoret idag är hur vi möter människor? Under de senaste åren har vårt arbete varit mycket mer präglat av dialoger, det är ett nytt sätt att planera, och som jag ser det är det en nyckel. Och Göteborg har sagt att det är det viktigaste vi kan göra. Det är roligt att det är så tydligt, för dialog skapar utveckling. Vi måste jobba på nya sätt nu, för det är inte meningsfullt för handläggarna att komma ut och bli utskällda, det är viktigt att hitta former där det inte blir så.

Reflektioner från publiken:

– Man skulle behöva förändra formen för samrådsmötena och hur de funkar socialt. Det kan vara enkla saker att man tar emot folk och hälsar, har fika, att man inte dragningar för stora grupper. Istället för att man är tre-fyra tjänstemän behöver man vara åtta-nio personer för att kunna ha samtal i smågrupper. Vi kommer få leva med att folk blir arga, men det är viktigt att inse att vi inte ska ha de här stora dragningarna där en pratar och alla sitter och lyssnar – det är inte fruktbart. Vi på sdf har sådan kunskap. Man ska inte underskatta vikten av att vi gör det lite socialt och att människor känner att man har ansträngt sig. Det handlar om pedagogik och psykologi.

– Det finns en målkonflikt mellan den ekonomiska pressen att skynda på på stadsbyggnadskontoret, och samtidigt så tar dialog väldig tid, mer än man tror. Vad tänker ni kring den motsättningen som skapar en stor press på handläggarna?

Agneta – Jag tror inte att dialogen eller projektet alltid blir bättre av att vi har mer tid, men det är viktigt hur man gör det och när det kommer in i processen. Men medarbetarna känner en tidspress, så är det, för det ska levereras planer kring en massa bostäder. Vi har mycket att lära av er när det gäller dialog.

– Det man vinner i tid i en del av processen kanske man förlorar i en annan del, att ha en enmansutredare går snabbt, men då blir istället remissomgången ett helvete. Det är viktigt att ha en förankringsprocess för att undvika överklagande.

Agneta – Jag tror att just överklaganden får vi leva med ändå, för de kan ha så många olika anledningar.

– Kan man ha den här blandstadsidén som den övergripande idén? Vi har ju så många områden i stan som inte stämmer överrens med den idén? Och många människor kanske har en önskan om ett stilla område?

Agneta – Många menar att blandstad är kvartersstad, men det är inte samma sak. Blandstaden i sin vidgade bemärkelse handlar om att bygga samman och om att inte bygga i enklaver och isolera områden. Det sättet att bygga hade sina anledningar när det kom, men det skapar som vi har sett segregation. Man måste inte heller blanda överallt, det handlar om skalnivå.

 

Katarina Ahlqvist vd Gryning Vård, ledamot DHS – Delegationen för hållbara städer

– Mitt förhållningssätt i allt jag gör är att tillsammans kan vi åstadkomma mer än var och en kan göra för sig. Det genomsyrar mitt arbete oavsett var jag är. I dag kommer jag att prata om dessa områden:

– Den sociala dimensionens centrala roll

– Tankar och slutsatser om tiden i Gårdsten

– Att bygga socialekologiska grannskapsbyggen i en stad (skala upp det vi gjorde i Gårdsten)

– Att stärka ”vårdflätor” i grannskapsbyggena (Gryning)

– Delegationen för hållbara städer: slutsatser 2008-2012

– Sammanfattning

Den sociala dimensionens centrala roll

– Den hållbara staden bildas i en process, där delaktigheten är en nödvändig utgångspunkt. Nyttan har alltid följt mig. Jag var med och drev fram produkter som var miljövänliga på 80-talet, och jobbade även med hur vi skulle få konsumenter att välja dessa. Vi ville skapa miljönytta, konsumentnytta, medlemsnytta. Efter detta blev det Gårdstensbostäder som fångade mig. Jag ville helt enkelt göra någonting som handlade om att göra gott. Nu jobbar jag på Gryning Vård där vi jobbar för att sätta människor i centrum – och det är ett annat perspektiv på hållbar utveckling.

Det som präglade mig i Gårdsten var frågan om vad det innebär att vi lever i en stad med skilda världar. Jag vill jämföra det med kroppen – om det är obalans mellan kroppens olika delar så blir det inte bra, och det är samma sak i staden. Jag har också sett vad det innebär när ungdomar inte får bidra i samhället, och att det skapar frustration, rädsla och anonymitet. Slutsatser att det är viktigt att jobba i en omtanke om människor och miljö – och att delar och helhet hänger ihop. Vi människor kan åstadkomma mer tillsammans – det tar mer tid att jobba tillsammans, men det blir större kraft när vi rör oss i en gemensam riktning. Vi behöver ta större ansvar för att vara medborgare och medmänniskor, hur får vi detta att bli tydligt i allas våras liv?

Vi behöver gå från stad till samhällsbygge – och platsen där människor bor är det primära i bygget. I ett kontinuerligt samhällsbygge behöver vi skapa hängrännor. Jag är alldeles övertygad om att klimathotet kommer att vara den överordnade frågan framöver. Så är det inte idag, men det kommer bli så. 2050 kommer vi vara 80% av jordens befolkning som bor i städer. Städerna står för 75 % av energiförbrukning och miljöpåverkan. Slaget kring socialt hållbar utveckling kommer att stå i städerna. Man kan dra täcket över sig och försöka gömma sig för dessa stora frågor, men för mig är det viktigt att göra vad jag kan för att göra gott.

När Brundtlandskommissionen kom handlade frågorna mycket om förändring av vanor och attityder, vilket är viktigt i den sociala dimensionen kopplad till den ekologiska. Men det räcker inte. Frågorna måste kopplas till stadens system.

Generella slutsatser:

– Boende och civilsamhälle är ”del av varandra”

– Primär utgångspunkt: individen utgår ifrån det egna geografiska grannskapet, det är där integration sker i reell mening

– Den ojämlika staden är ett strukturellt hinder för integration

När man skapar socialekologisk hållbarhet måste man göra det där människor bor, och någon måste ha helhetsperspektivet. Någon måste ha viljan att lära känna de som bor och verkar i området, förståelse för områdets förutsättningar, och för vilket mandat som finns där.

Principiella ”byggstenar”:

– Viktigt med en huvudaktör med legitimitet (kan vara stadsdelsförvaltningen, men den har inte hela mandatet)

– Sammanhang i förhållande till staden

– Utgå från de tre dimensionerna

– Skapa en gemensam färdriktning med helhetssyn

– Professionalitet med uthållighet

– Det skall vara viktigt, på riktigt och för alla (ingen skendemokrati)

– Tydliga mål och effektutvärdering, som genererar lustfyllt inkluderande

– Områdets välfärdsförutsättningar i förhållande till staden

Tankar och slutsatser om tiden i Gårdsten

Samhällsbygget Gårdsten från 1997 fram till idag – jag ser det som ett exempel på ett socialekologiskt samhällsbygge

Så här såg det ut 1997:

– Gårdsten var en betongförort i förfall

– Hög vakansgrad

– Hög andel brott

– Skulle man riva?

Det vi sedan jobbade med under många år, var och är att aktivera och mobilisera de mänskliga resurserna. Vi har gått hand i hand med de boende. Vi har också jobbat metodiskt med att försöka få till olika typer av boendealternativ.

Viktiga punkter för Gårdsten:

– Att motivera de boende som en aktiv del i områdets utveckling och i bolagets yttersta beslut. Hitta former som gör att det blir lustfyllt att delta.

– Vi har ett samhällsbyggaruppdrag – vi fick uppdraget att skapa en hållbar utveckling, och en ägare som i uppdraget ger utrymme och även ekonomiska möjligheter för helhetsperspektiv.

– Medarbetare – engagerade, kunniga, som regelbundet för nära dialog – de tar alltid med det sociala i alla åtgärder.

– Varsam renovering – allt har byggt på att återanvända material, den gamla inredningen sätts tillbaka i badrummen till exempel när man renoverar.

– Alternativ energiproduktion (solenergi, vindkraftverk).

– Ett rikt vardagsliv – skapa ett livssamhälle som fungerar dygnet runt. En svår fråga i ett område med Gårdstens fysiska struktur.

– Jobbfix – det har varit viktigt att de som jobbar i området ska se till att generera jobb. Detta har inneburit ca 150 jobbtillfällen per år för ungdomar.

– Viktigt att skapa naturliga mötesplatser ute och inne.

– Individuell mätning i alla lägenheter som gör att man betalar utifrån sin konsumtion av vatten i lägenheterna.

– Kretsloppstänkande

– Samhällsbyggande med samhällsengagemang.

Att bygga socialekologiska grannskapsbyggen i en stad

Vi håller på att utveckla ett verktyg som vi kallar hållbarhetsprisman:

– Ett processverktyg och redovisningsmetod för socialt -ekologiskt samhällsbyggande.

– Är menat att skapa en bild för hur tillståndet är i det lokala samhället och bygger på en prisma med sju tårtbitar – beroende på var man är i lokalsamhället så blir det olika grad av ifyllnad.

Prismats 7 delar:

– Energi och klimatpåverkan

– Hushållning med materiella resurser

– Gemensam fysisk boendemiljö

– Kultur, lek och hobby

– Delaktighet, personlig utveckling och välbefinnande

– Vård, omsorg och hälsa

– Lokal, ekonomisk livskraft

Prisman görs i fem steg med människor som bor i ett område och blir en utvärdering av var vi är och var vi ska i vårt grannskap.

Framgångsfaktorer i grannskapsbygge:

Tydligt uppdrag

Gemensam färdriktning

Tydliga mål

Alla tar del på ett lustfyllt sätt

Uthållighet

7 kriterierna kan vara ett sätt att visa nuläget

Koppla till stad och region

Tänk på att man aldrig blir färdig!

Att stärka ”vårdflätor” i grannskapsbyggena

Jag kan se ett samband med arbetet i Gårdsten nu när jag är på Gryning vård – de som hade det riktigt svårt i Gårdsten kommer som klienter till oss i Gryning vård. Det är människor som flytt från traumatiska händelser världen över. Alla bär vi vår egen historia. Ibland är det enkelt – ibland svårt. Man behöver då och då hjälp. Många bär med sig trauman.

Att flytta till ett nytt land handlar inte bara om tak över huvudet, utan om att man lämnar allt som är känt bakom sig, det är inte alltid lätt att hitta detta nya jag som ska fungera i det nya samhället. Vi ser också vad det innebär för personerna att växa upp i två olika kulturer.

Vi har som människor olika roller:

Roller:                                  Ser till:

Medborgare                         allas bästa

Medmänniska                      allas bästa

Medlem                                någras bästa

Medarbetare                        någras bästa

Om vi kan hitta sätta att stärka våra roller som medborgare och medmänniskor finns andra förutsättningar för att samverka.

Delegationen för hållbara städer: slutsatser 2008-2012

Jag kom att tillhöra delegationen efter att den varit igång ett tag, då man började se hur viktig den sociala dimensionen är.

Regeringens uppdrag till delegationen:

– Vara nationell arena för utveckling av hållbara städer

– Hantera ett ekonomiskt stöd till hållbara pilotprojekt

Uppdragets fokus:

– Följa, stödja och utgöra mötesplats för projekt för hållbara städer

– Redovisa erfarenheter och goda exempel

– Främja arbetet med miljöteknik och export

– Stärka den sociala dimensionen

– Främja samverkan och forskning

– Identifiera hinder för hållbar utveckling

Jag skulle rekommendera att ni läser ”Ställ om nu” som blev ett av våra resultat, och skriften ”15 hinder för hållbar stadsutveckling”.

Delegationen landade i tio stycken gemensamma slutsatser:

– Människans avgörande roll – probleminsikt, ändrade inställningar, värdegrund

– Förena handlingskraft och långsiktighet

– Satsa på förebilder

– Använd hävstångseffekten – förebilder inspirerar till egna lokala tillämpningar

– Forskning och nytänkande

– Minska stuprörstänkande

– Satsa på miljonprogrammets förnyelse – tänka nytt

– Utveckla regelverken

– Stärk internationellt utbyte – vi har mycket kunskap i Sverige men vi behöver också ta del av andra länders kunskap

– Nationellt fokus på hållbara städer behövs – för statlig samordning och stöd till den regionala och kommunala arbetet med hållbar utveckling.

Under tiden i delegationen så blev den första punkten viktigare och viktigare – det skapades en reviderad uppfattning i den här gruppen efter hand och en insikt att det handlar om oss själva – var vi än befinner oss både i det privat och det professionella.

Ni kan gå in på www.hallbarastader.gov.se, men så småningom kommer www.hallbarstad.se att vara den samlingsportal där allt finns inlagt.

Sammanfattning

Centrala frågor i en rättvis och jämställd stad:

– Förändrade värderingar

– Vad krävs för nytänkande?

– Hur stoppar vi spiralen?

– Vilket ansvar har vi som har råd att leva gott

– Hur skapar vi omställningskraft

– Hur frigörs innovationskraften

– Hur ska vi människor organisera oss som bidrar till att så många individer som möjligt deltar

Reflektioner från publiken

– Hur ser ni i delegationen på tillväxt?

– Vi har pratat mycket om andra värderingar och andra definitioner på välfärd än de vi har idag. Och vi har landat i lyckoforskningen. Men i nuläget har vi inget annat alternativ än bnp, och det måttet bygger på att vi har en oändlig mängd resurser, vilket ju inte kommer hålla. Vi måste jobba med andra värderingar kring vad som egentligen är välfärd.

– Vårt medborgaransvar – jag är bekymrad över att begreppet medborgare har devalverats, nu pratar vi som kommun om att vi har ”kunder” – och vi ska sälja en produkt. Det är en förändring i fel riktning som motverkar hållbarhet.

– I vissa sammanhang har man gärna använt invånare istället för medborgare, men det kan bli en försvagning kring det demokratiska.

– Roligt att se när du föreläser att det finns ett vi som förändrar!

– När Gårdstensbostäder skapades fanns det till en början konflikter mellan stadsdelsförvaltningen och Gårdstensbostäder och många frågor kring om bostadsbolagen verkligen ska vara samhällsbärande?

– Det blev en organisk utveckling. Området var till en början väldigt otryggt. Vi såg efter hand att vi måste jobba ihop och ta hindren på vägen. Man kommer nära människor när man jobbar med boendet, men nu har vi en ny lagstiftning som komplicerar det hela.

– När det gäller hållbarhet – varför är det Gårdsten som ska lyftas fram? Hur hållbart är Hovås över tid?

– Varje lokalsamhälle måste tänka till kring hur vi ska förändra oss!

– Det är så mycket fokus på människorna längst ned i skalan – men de som gör störst miljöavtryck finns inte med i forskningen – varför skriver man inte mer om det från hållbarhetsperspektiv? Vi strävar i samhället efter att ha mycket pengar för att kunna konsumera – vi är något utifrån våra prylar. Men vi behöver vända på frågan – varför ska vi ha de som har det bra materiellt som förebilder utifrån ett hållbarhetsperspektiv?

– Akademin har haft svårt att finansiera forskning åt ett visst håll – man vill fortsätta forska på förorten – men det blir helt ofarligt politiskt. Man skulle behöva kritisera staden som ett dynamiskt system – minoriteter bor där de gör för att majoriteten vill det.

– Sveriges byggindustrier har sagt att för att klara miljömålen för bostäderna år 2020 så behöver vi ha lika mycket arbetsinsatser som för att bygga 17 Öresundsbroar – men vad kommer detta kosta, och vad kommer att ske när hyrorna drar iväg i och med ombyggnaderna?

– Det finns stora utmaningar både när det gäller ekonomi och annat, många säger att vi inte kommer att fixa det. En fråga som vi ställt oss i delegationen är Vem tar huvudansvaret? Finns det ingen nationell politik för detta? Vi har lagt ett förslag på vår webb på hur en sådan nationell satsning skulle kunna se ut. Det skulle innebära en fortsatt arena under två år – och regionala noder som man så småningom växlar upp.

– Hur gör man för att lyfta integrationen en skala till – finns det risk att man gör människor glada och nöjda i sin utsatthet – men att de skillnader vi har i staden permanentas? Egentligen hör jag mellan raderna att du föreslår strukturförändringar?

– De övergripande frågorna för staden måste tas på den globala nivån, men man måste också fånga upp vad som är viktigt just nu på den plats där jag bor och verkar – i Gårdsten var frågan från början att ha ett område som rustades upp, när det hade gjorts var det välfärdsfrågorna som stod i fokus, jämställdhet och rättvisa. Man behöver också hitta nya former hela tiden som gör att det är lustfyllt att delta. De båda frågorna hänger ihop. När man får livet att fungera så blir man mer engagerad i det gemensammas bästa.

Referat: Vanja Larberg

Delade exempel

Inga delade exempel ännu. Varför inte skriva det första?

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.