Planeringen och kontrafinalitetsproblemet – Sara Westin på Forum S2020

Publicerad: 9 maj, 2012
Sidansvarig: Vanja Larberg
Forum S2020

 

Torsdagen den 26:e april 2012 besökte kulturgeografen och forskaren Sara Westin Forum S2020 för att föreläsa utifrån sin avhandling Planerat, allt för planerat. Här följer ett referat från föreläsningen:

– Bakgrunden till min avhandling är min upplevelse av Hammarby Sjöstad, en nybyggd stadsdel i Stockholm. Målet när man planerade stadsdelen var att bygga en urban miljö. Hammarby sjöstad skulle upplevas som en utvidgning av innerstaden. Blandstad var mantrat, det skulle vara ett sprudlande och blomstrande stadsliv. Blandstadstanken har växt sig stark som en motreaktion mot det modernistiska sättet att bygga i zoner för olika funktioner. Men när jag vandrade runt i Hammarby sjöstad var det inte alls urbanitet jag upplevde, utan en tristess och en kvävande atmosfär.

Det finns alltså en paradox här, som säger något om glappet mellan vision och verklighet. Därifrån kommer föreläsningens titel om kontrafinalitet, vilket är ett uttryck för när goda intentioner kommer på skam. Detta är förstås inte bara en tendens hos arkitekter och planerare, utan en allmänmänsklig tendens.  Men den får kanske extra mycket uttryck i planeringen.

Det finns alltså ett filosofiskt spår i avhandlingen som jag kommer att fokusera på idag. Det andra spåret i avhandlingen handlar om form och stadsliv, och där kommer analysmetoden Space Syntax in. Som kulturgeograf tittar man ju på sociala och ekonomiska processer i relation till den byggda miljön, och där är metoden Space Syntax relevant att undersöka.

Begrepp som är aktuella för mig i avhandlingen och dagens föreläsning är neuros, alienation, överjag, mål och medel, Homo faber och sublimering.

Psykoanalysen har varit central i min forskning. Den har en tendens att skrämma människor. Detta är förståeligt eftersom det den gör är att tala om för oss att vi inte är herrar i vårt eget hus. Den tar i det tabubelagda.

Det tabubelagda som jag tar i i min avhandling, är tanken att goda intentioner kan leda till något som inte är så gott. Att förnuft kan förvandlas till dumhet. Upplysningstanken säger att ju mer förnuft vi använder ju bättre blir det. Men det är inte säkert att det är så.

Jag har en stadsplaneringskritik som säger att det som byggs är något problematiskt, och här finns frågan kring vad urbanitet är.

Den akademiska motivationen för att undersöka detta är att kulturgeografin är väldigt vag när det gäller att definiera urbanitet. Tätort och stad kan man definiera, genom avstånd och vilka enheter som ska finnas. Men vad gör något till urbant?

Mitt personliga spår i forskningen var en känsla av ett glapp. Att något inte stod rätt till. Det tog flera år innan jag såg att det var ett glapp. Som jag nämnde upplevde jag glappet i ett besök i Hammarby Sjöstad. Hur kom det sig att något som skulle bli en förlängning av Södermalm var lika tyst och tråkigt som vilken förort och vilken by som helst?

Det glapp jag hittade här var mellan vad politiker och planerare säger att de ska göra, och vad man faktiskt gör.

Gunnar Olsson, som är professor i kulturgeografi sa något som jag har tagit fasta på: ”att klandra är inte att förstå”. Därför vill jag istället för att klandra försöka förstå vad som gått fel. Och för att göra det måste man sätta sig in i det problem som planerarna och politikerna har. Det handlar om helt olika perspektiv för den som flanerar genom staden och för de som planerar den.

Marx och Engels säger i Till kritiken av den politiska ekonomin, att ”Lika lite som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en […] omvandlingsepok efter dess medvetande.” Om man ser till Freud så förhöll han sig också skeptisk till vad patienten sa om vad den ville. Han menade att man för att få till förändring inte kan fortsätta med ännu mer förnuft, utan man måste gå tillbaka till tankarnas ursprung och studera varifrån mönster kan tänkas komma. Så för att förstå dagens stadsplanering har jag närstuderat planerare och arkitekters språkbruk, och spårat det bakåt i tiden. I Freuds arbete finns en rörelse mellan individ och kollektiv. Psykoanalysen söker både individens omedvetna diskurs och/eller kollektivets omedvetna tradering. Det finns en tradering i planerarkollektivet som är intressant att studera.

Jane Jacobs, planeringskritiker i USA som på senare år blivit väldigt populär, kritiserade den moderna staden för att döda stadens liv. I hennes The Death and Life of Great American Cities finns en anekdot som tydligt visar på det glapp jag pratar om. I anekdoten är Jane Jacobs i North end i Boston, som är ett skabbigt och rufft område, med barn som leker på gatan, cyklar, liv. Jane Jacobs ringer en vän och planerare därifrån, och först så blir han förfärad över vilken stadsdel hon är i, vad gör du där? Men när Jacobs säger att hon trivs, vänder han och börjar berätta att det är ännu trevligare på sommaren. Ändå är han samtidigt av åsikten att det borde saneras. Han kände alltså på sig att det var en trevlig plats, men allt som gjorde honom till expert sa att det var en dålig plats. Detta är alltså ett exempel på vattentäta skott mellan vad man känner som människa, och vad man lärt sig som expert.

Psykiatrikern R.D Laing skrev1969 att ”alla verkställer order – var kommer de ifrån – alltid någon annanstans ifrån […] Hur kan vi hitta vägen tillbaka till oss själva igen?”

Vems krav är det man tar hänsyn till när man planerar – är det de gamla funktionalistiska kraven som ligger kvar i botten? Bortträngning av ursprunget till att man gör på ett visst sätt kan vara stark. Vi handlar enligt hur vi tror att vi ska handla.

Freud och Nietzsche har ibland liknande tankar. Men de kom fram till dem på olika sätt, Freud i klinisk praktik och Nietzsche som filosof. Nietzsche säger bland annat att rationalitet är en kraft som underminerar livet.

Jag har en pessimistisk syn på planering, men därmed inte sagt att man inte ska planera. Man kan ju säga att den konflikt jag beskriver finns inom alla, men det är själva graden av konflikt – hur svår konflikten är – som är det avgörande. När man har så hårda krav att man tränger undan det man själv vill blir det problematiskt och det skapar ett lidande. Här kan människor utföra kompensationshandlingar för att undvika lidande. Det innebär att man använder ett medel för att undvika lidande som man i själva verket lider mer av än det man försöker undvika.

Stadsplaneringen är ett medel att uppnå ett mål som ska leda fram till ”det bästa möjliga resultatet”. När det gäller Hammarby Sjöstad fanns det en röra kring vilka mål och medel man hade – i plandokumenten finns det en sammanblandning av dessa, som faktiskt gör så att planeringen blir ett mål i sig. Det står nämligen uttryckligen att planens huvudidé var att stoppa den pågående spontana omvandlingen i området. Och det innebär i så fall att planeringens mål är planering! Om målen var kontroll och undvikande av kaos, så framstår det som förståeligt att Hammarby Sjöstad blev tyst och dött. Man kan inte få till ett rikt stadsliv genom minutiös kontroll. Den franske sociologen Lefebvre uttrycker detta så här: “means are becoming more important than ends […] and everything is subsiding into boredom”.  Freud säger att om man eliminerar alla skuggor i livet så får man ett tillstånd som liknar döden.

Det är intressant att Jane Jacobs som jag nämnde tidigare till slut blivit en guru, kanske mot sin vilja. Hon fortsatte sin kritik trots att modernismen var fortsatt dominerande. Hon har en heroisk status i Nordamerika. Hon menade att modernismen planerades för och av bilfolket som hon kallade dem: de som ville komma från en punkt till en annan och inte brydde sig så mycket om vad som hände efter vägen. Motsatsen var fotfolket som inte främst var ute efter att ta sig från punkt A till punkt B utan att röra sig i ett pågående liv. Hon såg bilfolket som antiurbanister och fotfolket som urbanister.

Jane Jacobs slutsatser kan sammanfattas ganska så programmatiskt i fyra punkter:

– Blandade primära funktioner

– Många korta kvarter med många gatukorsningar

– Viktigt att det finns blandning av gamla och nya hus eftersom detta skapar en ekonomisk blandning. Hon uttryckte det som att ”nya idéer måste ha äldre hus – gamla idéer behöver nya hus” (dvs. etablerade verksamheter har råd att vara i nya hus medan nystartade företag kan behöva de äldre husens lägre kostnadsnivå)

– En hög koncentration av människor som rör sig i ett område varav vissa måste vara boende i området.  

Jane Jacobs beskrev i sitt arbete hur staden verkligen fungerar, och det gjorde att hon var anakronistisk – hon skrev detta i en tid när man såg staden som Babylon. Lewis Mumford tyckte till en början att hon hade intressanta idéer, men skrev sedan i en recension av boken om ”mor Jacobs huskurer” vilket förminskade hennes arbete.

Idag har ju Jane Jacobs istället en citerings-topp – mycket på grund av New Urbanism-rörelsen som vill skapa gåvänliga städer. Rörelsen har dock kritiserats för att inte lyckas skapa urbanism, utan istället skapa det de säger sig hata, dvs döda och kontrollerade städer. Tidigare var det kanske enklare att skilja på bilfolk och fotfolk. Idag kan det vara så att man säger sig vilja skapa urbanism, men istället blir det någonting annat. Nietzsche uttrycker det som ”The harm the good do is the most harmful harm”  

Freuds begrepp kring överjag, jaget och detet är möjliga att använda i relation till modern planering.

Överjaget är inom psykoanalysen en kontrollinstans. Man har ärvt det av föräldrar, lärare och samhälle. Det kan likställas med en inkorporerad förälder. Det har en omhändertagande funktion, så det är bra på många sätt. Om vi inte hade ett överjag så skulle vi vara missanpassade. Jaget i sin tur är det som ska medla mellan detet och överjaget. Detet är den barnsliga delen i oss. Det är intressant att kronologin är omvänd, för överjaget föds ju rent kronologiskt efter detet. Man kan säga att städernas överjag är den moderna stadsplaneringen. Och den föddes kronologiskt efter att städerna föddes. 

De regler man lär sig och som överjaget står för blir till slut något som uppfattas som naturligt. Det blir så att man tänker ”så får man inte göra”, utan att reflektera över varför man inte får. Det finns en stark tradering av värderingar för planerare och arkitekter. Man får till exempel genast nyckelord och hjältar under arkitektutbidlningen.

Det är viktigt att medvetandegöra dessa omedvetna krav som man får med sig. För det får konsekvenser och tar sig uttryck i irrationellt beteende. Syftet med psykoanalysen är att mildra överjagets verkningar. Genom psykoanalysen kan man närma sig Homo ludens, den lekande människan och mildra slagsidan åt Homo faber – människan som gör saker för att de har en nytta för något annat. Ett nyttoperspektiv på staden blir tydligt i detta citat av arkitekten Le Corbusier  – ”man walks in a straight line because he has a goal and knows where he is going; he has made up his mind to reach some particular place and he goes straight to it”. Detta står i stark kontrast till flanörens perspektiv som inte rör sig i staden för att komma från A till B.

Istället för att skapa urbanitet kan arkitekter skapa symboler för urbanitet. Här kan det röra sig om sublimering som handlar om att man omriktar och ominvesterar sexuell energi i samhälleligt accepterade aktiviteter som konst och arbete. Allt är inte så ljuvligt som man föreställt sig i livet – så man skapar symboler för det urbana men på ett tryggt avstånd till livet. Så samtidigt som man vill skapa urbanitet i Hammarby Sjöstad så säger man att området kommer att ligga ”på tryggt avstånd från Södermalm”, Så man är ambivalent i relation till urbaniteten som man säger sig vilja ha.

Det är en dyster bild jag ger. Det är inte för att demonisera stadsplanerna. Men det är ändå en maktfaktor att bygga idéer i sten.  

Referat Vanja Larberg

Sara Westin har nyligen gjort en rapport för Hyresgästföreningen om ombyggnad av miljonprogramsområden från hyresgästernas perspektiv. Den hittar ni här:

”men vart ska ni ta vägen?”

 

Delade exempel

Inga delade exempel ännu. Varför inte skriva det första?

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.