Göteborgs stadsarkitekt på Forum S2020

Publicerad: 21 mars, 2012
Sidansvarig: Vanja Larberg
Forum S2020

 

Torsdagen den 1:e mars 2012 gästade Göteborgs nye stadsarkitekt Forum S2020, för att berätta om sin bild av Göteborgs framtida utveckling. Här följer ett referat från föreläsningen:

– Det är viktigt att vi bygger upp gemensamma bilder i staden om vilken framtid vi vill ha.

Göteborg var tidigare en verkstad. Men nu när vi inte har de verksamheterna kvar längre står vi med tomma ytor mitt i staden. Vi har en gles stadskärna. En stad som Göteborg måste vara ett centrum, en tät och levande stad. Vi har mycket outnyttjade resurser idag som vi kan ta oss an. Till exempel att närma oss älven. Idag har vi dålig tillgång till det som kanske är stadens största tillgång; vattnet.

Stadens väv av relationer

Vi ska inte fortsätta planera på det sätt vi gjort tidigare, med ett projekt i taget och där vi tar bort det gamla först och sen ersätter det med nytt.

Staden har en väv som består av relationer; samband mellan människor och stråk. Gör vi för stora hål i den här väven så tar vi bort saker som tar lång tid att bygga upp. I Kvillestaden gjorde man på det traditionella sättet; området stigmatiserades och revs och man lämnade en stor grusplan. Nu ska vi omvandla områden istället för att riva dem. Vi ska inte fortsätta göra stora hål i stadens sociala väv.

Jag tycker att det är lärdomen vi kan dra från Gunilla Kronvalls arbete i Norra Sorgenfri; istället för att börja om på ett vitt papper kan vi utveckla den existerande väven.

Vi kan planera mycket bättre om vi anstränger oss och undviker att göra det för enkelt för oss. Om vi tar Ringön som exempel, så kan vi försöka tänka bortom husen. Många tänker att nu tar vi ner de här plåtskjulen, men här växer ju också en massa saker vi inte har aning om.

Mycket är nedärvt i den stad vi har idag. Traderingen är stark. Långgatorna ser till exempel ut som de gör för att de en gång var hamnkvarter.  De gamla mönstren ligger kvar även om det inte alltid är uppenbart att det är det de gör.

Levande stad

Invånare och verksamheter, olika åldrar och upplåtelseformer på husen samverkar för att göra en levande stad. Dygnet runt. För att en stad ska leva behövs ögon på gatorna alla tider på dygnet. Vi kan använda oss av det som inte kostar pengar när vi utvecklar Göteborg – ett aktivt liv.

Den främsta tillgången i Göteborg är nämligen göteborgarna själva. I Göteborg finns en öppen internationalism, det är en port mot världen.

Stad istället för trafikytor

På 50-talet var det trafiken som var det stora problemet. Det var mycket trafikolyckor på den tiden. Lösningen på det var att man byggde gångtunnlar. Men sen var det inte bilarna längre som var farliga, utan människorna i de miljöer som upplevdes otrygga. Vi måste hitta staden igen, så att människorna inte upplevs som farliga, utan som en tillgång. För att få till det så måste vi tänka om. Göteborg är en av de glesaste städerna i sin storlek i Europa. Det är många människor idag som sköter sitt jobbresande med bil.

Vi har alltså en bilstad idag, med en stark billobby. Vi löser trafik som skulle vara på stadsgator med motorleder. Vad tror ni om Dag Hammarskjölds-Boulevarden istället för en led? Med hus och träd längs med gatan, och trafik i lagom hastighet och mängd.

Vi har fokuserat på att lösa transportproblemen i Göteborg, men staden försvann på vägen. Vi måste tänka i tre dimensioner. Kanske spårväg i tunnel eller på broar? Spårvägen går idag i joggingtakt, utom i centrum där den går i promenadtakt. Man får lägga för mycket av sin tid att för att transportera sig kollektivt idag. Så ska vi inte ha det. Västlänken är därför en jättebra satsning.

En del föreslår spårtaxi som en lösning. Men jag tycker att den på ett utmärkt sätt kombinerar bilens ytbehov med spårtrafikens inflexibilitet!

Vi får tänka på andra sätt. Kanske ska det vara gratis att parkera en timme men olösbart att parkera 8 timmar? Så får vi plats för besökare istället för alla som åker bil till jobbet?

Vi måste se att vi lämnar invånarna i sticket om vi fortsätter bygga en bilinfrastruktur – vad ska man göra inom några år när det blir för dyrt med bensin, om man bor i Lerum och bilpendlar?

Vi kan inte hasta igenom den här typen av beslut kring infrastrukturen. Till exempel hade man kunnat tänka till mer när man byggde Götatunneln. Om det var en tunnel man skulle bygga – varför går den inte över till andra sidan älven? Och varför är det bilar i den och inte spårtrafik? Genom att man inte tänkte igenom detta blev Götatunneln en stor felsatsning. Vi måste komma ur ett mindset som går ut på att bilar ska kunna köra fort. Hur kan man satsa miljarder på infrastrukturprojekt som ger 2 minuters vinst till den enskilde bilisten?

Göteborg jämfört med andra städer

(Siesjö visar flygfoton där tätheten i Göteborgs stadskärna jämförs med andra städers)

Här ser ni en bild från Khayelitsha i Sydafrika. Det är intressant att fundera över likheter mellan apartheidsystemet i Sydafrika och den svenska stadsutvecklingen under 60-talet. Även om det var helt olika ingångsvärden och syften, så kan man säga att vi gått igenom liknande processer i stadsmiljöerna. I båda fallen rev man välfungerande centrala blandstäder, och invånarna hänvisades långt utanför staden till ofullständiga stadsmiljöer. Vi byggde för segregation på ett väldigt effektivt sätt, även om intentionerna var andra än i Sydafrika. Den storskaliga sociala ingenjörskonsten i kombination med arkitekter med näsan i vädret som trodde att de visste allt gav de stadsmiljöer vi har idag. Vi måste jobba i en mänsklig skala, en skala som medborgarna kan ta till sig.

Jag tror att det kan vara användbart att jämföra Göteborg med andra städer vid vattnet som är lika stora som Göteborg. Till exempel kan vi jämföra oss med Oslo och Helsingfors. Oslo har faktiskt många likheter med Göteborg. Man kan känna igen typen av bebyggelse, även om det kanske är lite tätare i Oslo. Lissabon och Genua är också städer som ungefär lika stora som Göteborg och som har liknande utmaningar.

Göteborg har glest med förbindelser över vattnet jämfört med andra städer i samma storlek som delas av vattendrag. Jämför man med till exempel Lyon finns det många fler broar över vattnet än i Göteborg. Vi måste tänka till lite för att få till förändringen av den centrala staden. Vi måste fråga oss om vi ska ha en stad som hänger ihop, eller friheten att alla tider på dygnet trafikera älven?

Vänertrafiken har ett format som är fixerat när det gäller bredden. Man borde kunna sätta en höjd också – så här höga får fartygen vara. Då blir de snart det också.  Det är också en fråga om man behöver kunna åka alla tider på dygnet eller om man kan tidsstyra det?

Det behövs en lågbro över vattnet. Och en tunnel? Det finns till exempel redan ett reservat från Johannesplatsen över till Lindholmen för en tunnel.

Parker som är parker

När det gäller de gröna ytorna i staden är det viktigt att det som är parker verkligen fungerar som det. En park är någonstans där man faktiskt kan vistas. En oas där man får frid och ro från vardagligt stadsliv. Slottsskogen är ett typexempel på en bra park. Skulle man kunna göra en park av Allén? Den används ju inte idag, och det är ett slöseri med yta när vi inte tillåter den vara park. Vad tycker ni om Heden? Där är det inte många picknickfiltar på söndagarna. Heden kan vi göra om till Göteborgarnas vardagsrum om vi bygger längs gatorna och skyddar den från trafik.

(publiken släpps in för frågor)

–          Hur kan Göteborg bli blandat?

Vi måste jobba med en mer komplett struktur i staden. Göra så att fler delar av staden får ett aktivt innehåll. Alla delar kan inte vara lika aktiva, men det ska vara tillräckligt befolkat. Om vi ska tillföra det som inte redan finns i olika stadsdelar, så måste vi bygga billiga bostäder i centrum också. Hur ska vi få till det? Genom att slakta några heliga kor: Buller-kon, parkerings-kon och tillgänglighets-kon.

När det gäller buller har vi idag tekniken för att bygga lägenheter som är bra nog i utsatta lägen. Parkeringstalen och antalet parkeringar man måste bygga fördyrar också boendet mycket, ca 30%. Och det tvingar folk att betala för något man inte vill ha. När det gäller tillgänglighet så kan vi inte bara tänka tillgänglighet för rörelsehindrade, utan även för exempelvis unga.

Det bästa får inte bli det godas fiende. Om man bara optimerar från ett håll så löser man inga frågor – man måste lösa frågorna från alla håll samtidigt. Annars gör vi en sämre stad. Att lösa något till 100 % gör att vi inte kan lösa andra saker.

–          Vad gör en stadsarkitekt?  

Jag kommer leda processen, men jag kommer inte ha något linjeansvar och inte producera planer. Min roll blir att skapa en gemensam bild av vad vi ska göra, och hela tiden kommunicera kring den. Det finns idag en väldigt kompetent och idealistisk personal på stadsbyggnadskontoret, men kommunikationen har inte alltid funnits där tidigare.

Jag kommer att kommunicera visionen från översiktsplanen 2009. Men det finns en avgrund för att komma längre än de vackra orden. Det krävs mod för att komma över det glappet att göra något nytt. Det finns städer som gjort det och där är Malmö ett gott exempel. Kanske för att det var skarpt läge där tidigare, där man var tvungen att tänka om kring hur staden skulle överleva.

–          Hur förtätar man förorten?

Man kan se på hur Malmö har jobbat. Där har man använt sitt kommunala bostadsbolag för att experimentera med nya boendeformer, till exempel har man satsat på kollektivhus. Sen tänker jag att man kan förhandla – om man får bygga på en yta i centrala staden, ska man bygga på en yta i förorten. Vi har en fantastisk tillgång i att vi äger mycket egen mark. Det ska vi använda oss av. Vi ska inte bara använda det till klirr i kommunkassan utan till att bygga staden.

–          Orden som beskriver Göteborg? Olika städer har olika sätt att beskriva sig. Malmö kallar sig för parkernas stad och Stockholm för promenadstaden. Om du vill hitta orden för Göteborg – vad skulle det vara?

Göteborg – staden vid vattnet. Kan vi göra älven till folks vardagsrum, då har vi kommit långt.

Referat: Vanja Larberg