Bostaden i Fokus

Publicerad: 18 september, 2014
Sidansvarig: Vanja Larberg
Forum S2020

 

Bostaden – ett ständigt hett ämne fullt av motsättningar, politik och samtalsstoff. En viktig del av samhället med många sociala betydelser; bostaden som rättighet, som alla finansbubblors moder, som ett undantag för hemlösa i stadens periferi. På höstens första Forum S2020 den 4:e september 2014 var därför Bostaden i fokus. Två inbjudna talare föreläste om frågan – Ola Nylander från Chalmers arkitektur, och Ulrika Palmblad från Älvstranden Utveckling AB. Ola Nylanders perspektiv var bostadshistoriens olika epoker i Sverige kopplat till olika tiders politik, medan Ulrika Palmblad berättade om hur Älvstranden utveckling AB tar vidare visionsarbetet i centrala staden. Här följer ett referat av föreläsningarna:

Ola Nylander

–          Jag vill i dag beskriva bostadsutvecklingen i Sverige med ett historiskt perspektiv, och jag kommer att avsluta med tankar kring en möjlig utveckling.

100 år av bostadsbyggande och politik i Sverige

Om vi tittar på de senaste hundra åren så kan vi se att runt förra sekelskiftet fram till 1930-talet byggde man lite bostäder i Sverige, sedan under 1930-1990-talet extremt mycket, och nu är vi i en fas när vi bygger lite igen. Om vi ser vad det var för politik som fördes under de här åren, så var den första fasen marknadsstyrd, i den andra fasen hade vi statligt styrt bostadsbyggande, och nu är det återigen marknadsstyrt. För 100 år sedan hade vi den sämsta bostadsstandarden i Europa. Under den andra fasen byggde vi mest i hela Europa, och nu under den tredje fasen bygger vi dyrast i Europa – Sverige ligger faktiskt 70 % över EU.

Under industrialiseringen rådde en extremt svår situation, alla de människor som flyttade från bondesamhällen för att jobba i fabrikerna hade ingenstans att bo. Detta blev en politisk fråga, som så småningom ledde till Folkhemsbygget där staten tog ansvar för att bostäder byggdes. Den statliga bostadspolitiken avslutades 1991, och vi började bygga på det sätt som vi gör idag – marknadsstyrt.

Fram till 30-talet fanns det ingen möjlighet att efterfråga mer än det ens ekonomi gav möjlighet för – även om man hade mycket större behov och var trångbodda. Men arbetarrörelsen jobbade med att belysa de behov som fanns, och förde fram att även om vi som fattiga människor som jobbar med våra kroppar har vi ett behov av att bo bra. Detta resulterade i att man på 30-talet bestämde sig för att staten skulle se till att det behovet möttes.

Man började med att se vilka grupper som var i behov av stöd – och det var så man började bygga Barnrikehus under perioden 1935-1945, vilket man kan säga egentligen var den enda satsning i Sverige som kan kallas social housing. Om man hade minst tre barn så fick man 30-50 % av hyran betald (50 % vid fem barn och fler). Det var relativt enkla bostäder som byggdes och som satte fart på bostadsbyggandet. Men en slutsats som drogs var att det fanns risk för stigma med den här typen av satsningar på vissa grupper. Därför bestämdes att det skulle byggas med hög standard för alla. Gustav Möller som var socialminister brann för frågan och uttalade att ”endast det bästa är gott nog åt folket”

Och det var på hög kvalitet som det satsades till en början – det var vardagsarkitektur men med goda material – en standardprodukt från 40-talet som skulle kunna vara en topprodukt idag. Alla rum hade god möblerbarhet – och det kunde finnas extrakvaliteter som öppen spis i en vanlig trerumslägenhet. En annan kvalitet var att nå alla rum från hallen, vilket gör det lättare att dela en lägenhet. Folk från hela världen åkte till Sverige för att titta – men det var längesen någon åkte hit för att se på våra nybyggda bostäder.

Under den här perioden gjordes också många nya uppfinningar med intressanta arkitektoniska upplägg, exempelvis stjärnhus och terrasshus. Man experimenterade med siktlinjer och att kunna nå rummen i en lägenhet på olika sätt.

Under den här perioden var de statliga lånen kopplade till bostadsnormer, som föreskrev en viss storlek på badrum etc. Det innebar en styrning mot kvalitet.

I slutet av 50-talet överger man dock kvalitet och satsar på kvantitet. De extra förmånliga lånen var då kopplade till kvantitativa aspekter istället.

Bostadsbyggandet toppar 1970, efter oljekrisen faller kurvan ned. Men då hade man i princip också byggt bort bostadsbristen i Sverige.

Under 1990-talet är bostadsbyggandet marknadsstyrt. Bostadspolitiken avvecklas 1991 och subventionerna slopas. Istället lägger man moms och fastighetsskatt på byggandet så att man får in pengar istället för att det kostar pengar att bygga bostäder.

Vad kan man då lära av bostadshistorien? Exempelvis när det gäller Stöd till utsatta boende? Hur stötta kvalitet? Och kvantitet?

Möjliga vägar idag

Vad går att göra i nuläget? Från och med 2010 är allmännyttan vinstdrivande, vilket påverkat deras roll.

Ingvar Carlsson förväntades införa en bostadsminister när han var statsminister – men 1994 hade man extrem ekonomisk kris vilket gjorde att det aldrig blev av. Den lågkonjunktur som drabbade Sverige 1991 var internationell. Under 1980-talet hade man hållit liv i byggandet i Sverige, men egentligen var det en konstlad situation – vilket gjorde att man kom överrens om att slopa subventionerna. Efter denna fas av högt bostadsbyggande hade vi ett väldigt stort överskott av bostäder, exempelvis i Göteborg, och en del stod tomma.

Nybyggarkommissionen (http://nybyggarkommissionen.se/)har tagit fram 63 punkter för att lösa problematiken – där pekas bland annat på vinstuttaget som en viktig fråga.

En nyproducerad trea kostar drygt 12000 att hyra idag. Arkitekten Fredrik von Platen har gjort en beräkning på vad som kostar, och kommit fram till att det inte är en enskild post, utan att det är vinster som tas ut i varje led av byggandet som ökar på kostnaden. De stora vinsterna sticker i ögonen, och alla som är involverade i alla led tjänar pengar på det.

Finns det nya lösningar? Ett exempel är kooperativt bostadsbyggande, byggemenskaper, vilket kan kapa priset då några led kan hoppas över. Man kan kapa priset. I nuläget är det väl främst resursstarka personer som kan bygga på detta sätt, men man hade kanske kunnat stötta det på ett annat sätt från det offentliga, så att fattigare grupper hade möjlighet att göra det?

Finns det möjlighet att utveckla riktat stöd? Exempelvis hade ett stöd för byggande för unga personer kunnat utvecklas– eftersom detta inte är en stigmatiserad grupp. Allmännyttan skulle kunna spela en viktig roll, och finansiering skulle också kunna komma till via rutbidrag, som idag endast går till privat byggande.

Man skulle också kunna applicera 1940-talets idé om stöd till ökad kvalitet – exempelvis till byggande med bra energilösningar och hållbara material, vilket gör att underhållet inte kostar på samma sätt, och att huset faktiskt skulle kunna leverera värme istället för att man får betala för den. En långsiktigt god ekonomi kan dessutom skapas genom att huset skrivs av på längre tid.

På detta sätt skulle man kunna investerar sig in i framtiden, och skapa billiga bostäder genom att bygga bra. Den stora kostnaden under ett hus livstid är inte själva byggandet utan förvaltandet, så bygger man med kvalitet kan mycket sparas i längden.

Ett exempel där man gjort detta är Birgittas trädgårdar i Vadstena, där man byggde åtta lägenheter med kvalitet, vilket var dyrare i början – men så småningom sparar de och vinner på huset. Ett annat exempel är Viskaforshem – och i det exemplet kan man säga att sådana här beställare, de finns inte egentligen. Han har byggt 18 stycken hyresrättshus där det kostar 10500 kr/månad för 100 kvm att hyra. De har fina arkitektoniska kvaliteter och material.

En annan del av lösningen är att efterfråga en tydlighet från kommunen – ni får bygga på de här premisserna. Exempelvis så skulle man kunna trycka på hållbarhetsfaktorerna från kommunens sida – leverera detta annars får ni inte bygga här.

Vad är den sociala ambitionen med dagens bostadsbyggande? Inte alltid tydlig att se. Det är väldigt lite av gårdar och gemensamma rum. Tillgängligheten är dock en kraftigare fråga idag. En annan typ av sociala ambitioner är kanske större andel hobbylokaler och gemensamhetslokaler. Men ibland kan det vara svårt att veta om det är en social ambition eller om ambitionen är att sälja lägenheter? Det finns ju även en del +55-boenden som har sociala idéer om att umgås i sitt boende, och tidigare nämnda byggemenskaper.

För er som vill läsa mer finns här en artikel för SABOs sommaruniversitet:

20140801 Bygg bort bostadbristen

 

Ulrika Palmblad

–          Min yrkesbakgrund är brokig, jag har jobbat på olika sätt i branschen men genomgående är att jag har ett stort intresse för människor och bostädernas betydelse för människor.

Vårt uppdrag på Älvstranden utveckling är att förverkliga Vision Älvstaden, som togs fram för några år sedan i bred samverkan och i dialog med flera tusen göteborgare: Hela staden, Stärka kärnan och Möta vattnet. Vi på Älvstranden har i och med visionsarbetet fått ett nytt ägardirektiv – att vi ska verka för det kommunala ändamålet att främja den långsiktiga stadsutvecklingen kring Göta Älv. För att nå dit kommer förstås samverkan mellan alla olika inblandade aktörer vara en nyckelfaktor. Bland annat samverkar vi med fastighetskontoret kring markanvisningar.

När det gäller de ekonomiska förutsättningarna för Älvstranden AB så är vi 100 % ägt av Göteborg, vi har 60 medarbetare, omkring 400 miljoner i omsättning och 500000 kvm tillgängliga byggrätter. Det står också i våra ägardirektiv att i de lägen då ingen annan bygger ska vi göra det. Vi ska jobba processtyrt med fastighetsutveckling, planering, genomförande och förvaltning. Om tio år är det meningen att vi ska vara ledande inom stadsutveckling, och därför sätter vi nu igång innovationsprocesser där vi grundar oss på visionsarbetet och de tre stora dokumenten som tagits fram av staden; utbyggnadsplaneringen, trafikstrategin och grönplanen.

Vi har tagit fram en hållbarhetsredovisning där vi försöker se hur vi kan hålla oss inom de ekonomiska ramarna men ändå göra social utveckling.

I vårt arbete har vi dessa hållbarhetsmål:

  • Nyttiggöra ekosystemtjänster
  • Blandning och mångfald av verksamheter
  • Mötesplatser
  • Miljöanpassade transporter och mobilitet
  • Hållbar energianvändning och smartare resursanvändning
  • Socialt blandat boende

Vi har satt samman en fokusgrupp för socialt blandat boende där fastighetskontoret, stadsdelsförvaltningen Lundby, Framtidskoncernen och Älvstranden ingår.

Om Älvstranden ska bli bäst på stadsutveckling, hur sätts detta i relation till andra delar av staden – är Älvstranden då i praktiken ett segregationsuppdrag? Inte om man håller sig till visionen där det står att alla Göteborgare ska ha möjlighet att bo i Älvstaden. Det står också att ”En social blandad befolkning ska främjas genom ett varierat utbud av bostäder med olika upplåtelseform och storlek.”

Vi ska etablera en testarena för socialt blandat boende. Att frågan att det kanske går att göra på ett annat sätt kommer upp till diskussion är väldigt viktigt – att vi lämnar bilden av ”det är så det är och det kan inte vara på något annat sätt”. Vi ska arbeta för en stor variation av bostäder för alla, då vi har som målsättning att åstadkomma boende för alla inkomstsegment i nyproduktion i Älvstaden.Vi ska se över både finansiering, organisationsformer och hyresnivåer.

Just nu jobbar vi med en markanvisning där vi i första etappen vill få till att 25 % av bostäderna ska hamna på en hyra på 1000 kr/kvm och år, 25 % på 1400 kr/kvm och år, 25 % på 1850 kr/kvm år. Vi hoppas på att det kommer komma fram andra lösningar än vanligt när vi sätter de här målen och vi vill utmana marknaden. Det är roligt att jobba tvärtom mot annars och säga: ”detta är visionen för älvstaden – hur bidrar ni till den?”

En möjlig lösning kan vara tredimensionell fastighetsbildning, där man kanske inom samma fastighet skulle kunna ha olika hyreskostnader – kanske att man skulle kunna ha fri hyressättning på de mest attraktiva lägenheterna, äganderätt på vissa, eventuellt våningar med kontorslokaler som är med och finansierar? Det kan till exempel vara svårt att få bostadsrättsföreningar att ha lokaler i sina hus, men om man kunde få till detta med tredimensionell fastighetsbildning så skulle det kunna vara en lösning för att få till en blandning av innehåll.

När det gäller Fokusgruppen för socialt blandat boende och vårt fortsatta arbete, så vill vi loopa de frågor vi jobbar med, samt följa workshoparna i innovationsplattformen. Vi vill främst följa frågan kring kriterierna för regler om tillträde för ”affordable housing”, men också vad en social blandning egentligen innebär.

Vi kommer också att följa, stödja och utreda frågor som uppkommer i konsortiearbetet kring första etappen i Frihamnen. Vad skulle Göteborgs stad kunna göra för innovationer där?

Referat: Vanja Larberg

 

 

 

Delade exempel

Inga delade exempel ännu. Varför inte skriva det första?

Har du andra exempel? Dela gärna med dig här:

Din e-postadress publiceras inte.